Åh vad tiden går fort! Nyss var det ju vinter och nu är det (nästan iaf) sommar. Jobbet fortsätter att gå bra även om vissa dagar är jobbigare än andra, det ska blir skönt med semester! Jag fortsätter min kamp mot försäkringskassan och försäkringsbolaget. Nu är i alla fall allt inskickat till försäkringsbolaget för att mitt ärende ska upp i trafikskadenämnden. Får se hur det går, är väldigt glad att vi har hjälp av en advokat. Det hade inte gått annars. Det är tillräckligt med pappersarbete med hjälp, utan hjälp hade vi inte vetat vad vi skulle göra och hade inte orkat göra det själva tror jag. Ibland vill jag bara ge upp allt och låta det vara för att jag inte orkar men samtidigt så vill jag ju ha rätt. Mina problem beror på trafikolyckan, inget annat och då borde jag få ersättning för det. Det handlar ju också om en säkerhet att jag kan få hjälp i framtiden om mina besvär blir värre. Nu gör jag allt jag kan (utan sjukvården) att må så bra som möjligt och tränar målinriktat och medvetet för att minska besvären, jag vet vad som förvärrar symtomerna och jag försöker göra allt jag kan för att hålla de på en acceptabel nivå. Men saker kan hända, jag hoppas ju självklart att det ändras till det bättre men om det skulle blir sämre så vill jag känna att jag kan få den hjälp jag behöver.

Detta gäller också försäkringskassan som jag i nuläget inte har något förtroende för, jag har ingen förhoppning om att få hjälp av de när jag faktiskt behöver det. De får gärna bevisa att jag har fel. Nu har jag skickat in en ny ansökan (en annan mot den jag skickat in förut) för att se om jag kan få ersättning för den tiden jag var sjukskriven för att gå på smärtrehab hösten 2013. Denna gång söker jag om förebyggande sjukpenning, vi får se. Först måste läkarna på smärtrehab skriva ett nytt intyg och sen ska Försäkringskassan ta ett beslut. Följetången fortsätter, jag hoppas att det blir några positiva besked snart!