Jag har alltid tränat och tyckt att det har varit kul. Som yngre tränade jag diverse sporter med fokus på handboll och senare blev det löpning och klasser på Friskis & Svettis. När olyckan hände och problemen med nacken började … Continue reading
Ibland lönar det sig att lyssna på kroppen, eller egentligen lönar det sig jämt. Men det är jag dålig på även om jag har blivit bättre. I måndags på jobbet så var det nog inget som var riktigt bra. Smärta i nacke och spänningshuvudvärk och de värktabletter jag hade med mig till jobbet hjälpte inte. Framåt eftermiddagen så kände jag att det inte gick längre och jag hade tur att vi var tre som jobbade den dagen (två är minimum som vi måste vara) så det gjorde inget om jag gick hem. T slutade jobbet tidigare än jag och han kunde hämta mig på vägen hem. Det blev en kväll i soffan med vila och lite starkare värktabletter så släppte det mesta av smärtan på kvällen. Dagen efter gick jag till jobbet igen och det kändes bättre. Så skönt att jag faktiskt lyssnade på hur jag mådde, bara att jobba vidare på det och hoppas jag blir ännu bättre på det i framtiden.
Nu är jag ledig i tre dagar innan jag jobbar helgen och dessa dagar lägger jag in mycket vila, en del träning och idag väntar en lunch med min bror och yngsta brorson och ikväll troligtvis en middag ute med T. En bra dag helt enkelt!
Apropå träning så sprang jag mitt första distanspass för året igår, tidigare jag bara sprungit intervaller. Det gick så himla bra och var jätteskönt! Det blev 40 min vid vattnet i Solna/Sundbyberg i lugnt tempo, fokus på passet var distansen och inte tempot så jag tog det väldigt lugnt. Men jag sprang hela vägen, något jag aldrig gjort förut. Då har jag alltid gått ibland. Väldigt lite smärta och inga symtomer, väldigt nöjd! Härligt när träning ger resultat!
Lyssna på kroppen och våga träna trots whiplashen är viktiga ingredienser för att bra liv, det ger resultat även om det är en bit kvar.
Att åka på två veckors semester som blir så där underbart som man bara kan drömma om, det gjorde vi de sista två veckorna i januari. Bröllopsresan som blev så mycket bättre än jag kunde drömma om. En riktigt bra sak med resan var att jag knappt hade ont i nacken, eller ont hade jag ju ibland men inte som jag brukar. Att vara helt smärtfri en hel dag är inget jag går runt och hoppas på. Men jag har lärt mig att leva med viss smärta och bra dagar, som alla dagar under semestern var, är dagar där nacken bara känns av lite grann. Jag tror till stor del att nacken kändes så bra var för att det var så varmt. När det är kallt så blir nacken alltid lite sämre, troligtvis för att jag går runt och spänner mig lite och inte är så avslappnad som jag är när det är varmare ute. Sen gick ju semester ut på att bara vara och ta det lugnt utan några måsten så jag vilade när jag kände för det. Träningen fick jag till, mycket bättre än jag trodde, allt tack vara min coach i Lofsangruppen som hade planerat det så bra och min man som ställde upp som träningssällskap varje gång, inklusive morgonpromenader trots att han säkert hellre hade sovit 🙂
Resan då? En drömresa till Karibien med en veckas kryssning och en vecka på hotell på Dominikanska Republiken. En flygresa som gick okej, inte helt bra men den var hanterbar. Hemresan värre än ditresan. Kryssningen överträffade alla förväntningar vi hade, en veckas ren lyx! Bra hytt med balkong och en utsikt vi inte tröttnade på. Sju-rätters till middag och lunch (om man ville). Två poolområden, en uppsjö av utflykter att välja emellan och olika destinationer i Karibien varje dag. Vi snorklade i korallrev, kollade på havssköldpaddor, gick på alldeles för vackra stränder, blev förundrade över de olika städerna och stod alldeles för när en jumbojet som skulle lyfta. Det var en vecka där inget saknades och där vi njöt till fullo av varandra. Två dagar innan kryssning och fem dagar efter så bodde vi på ett all inklusive hotell på norra delen av Dominikanska
Resan blev exakt så bra, eller egentligen bättre än jag hoppas på. En bröllopsresa som blev den resa vi bara kunde drömma. En resa som bara handlade om oss två, bara vi två i fokus bland värme, sol, stränder och hav.
Redan nytt år, 2015. Jag ser tillbaka på 2014 och undrar hur något år kan bli bättre? Jag gifte mig, jag är någons fru och jag kan inte var lyckligare! Jag investerade i mig själv när jag började träna med lofsangruppen och min fantastiska coach Louise. Målet är att träna smärtfritt och bli en bättre löpare. Nacken ska inte hindra mig från träningen och det ska inte bestämma över mitt liv. 2014 blev året där nacken ändå kändes helt okej även om året slutade sådär. 2015 ska den ta ännu mindre plats. När sjukvården inte kan göra så mycket så försöker jag själv med hjälp av lofsangruppen och stöd från familj och vänner.
Även om jag inte vet hur 2015 ska kunna toppa 2014 så gör vi ett försök med en bra start. Idag flyger vi till Dominikanska Republiken för vår bröllopsresa 🙂
Förra lördagen, 22 november, sprang jag tunnelloppet. Ett 10 km lopp i Norra länken innan den öppnades för trafik. Ett riktigt roligt lopp med väldigt många deltagare, jag tror att det var det största 10 km loppet i Europa! Både jag och T sprang samt min mamma och styvpappa. Jag hade bestämt mig innan, tillsammans med min coach från Lofsangruppen, att jag skulle ta det lugnt och inte ha något tidsmål. Detta gjorde jag också, även om jag efteråt var lite besviken på tiden. Svårt att ställa om från att ofta ha tidsmål med löpning till att springa lugnt och försöka minimera smärta och symtom från nacken.
Men huvudsaken var att jag hade skoj, vilket jag hade. Smärt- och symtomfri var jag inte, vilket jag inte hade räknat med heller. Men det var hanterbart hela loppet. Det var ett roligt lopp där sträckan till stor del var i tunneln, förutom start och mål och en liten vända vid 5 km. Tunneln har flera konstverk med olika teman och för loppet hade de gjort extra saker som lasershow, det var även musikunderhållning. Det var ju som sagt väldigt många löpare, över 42 000 var anmälda, men jag stördes inte av att det var mycket folk. Säkert för att jag tog det ganska lugnt. Alla deltagare hade fått reflexvästar och handskar som vi skulle ha på oss så var man än kollade var det ett hav av gula västar. Det var ett roligt lopp och jag blev påmind om hur kul och inspirerande det är att springa lopp. Målet nu är att fortsätta träna smart och förebyggande så jag även nästa år kan springa något lopp. Förhoppningen är att jag då vågar springa snabbare men det viktigaste är att kroppen och speciellt nacken känns bra.
Men tunnelloppet var en häftig upplevelse och jag är glad att jag genomförde det! Nu återstår att se hur jag tycker det är att åka i tunneln med bil.
…att få rätt mot Försäkringskassan. Överklagan till kammarrätten är nu inskickad. 
Får se om de tar upp det och i så fall vad beslutet blir. Gör det inte så mycket för pengarnas skull utan mer för att jag litade på vad läkarna på smärt-rehab sa. Det var deras förslag att jag skulle sjukskriva mig för att få bäst resultat från rehab-programmet och för att klara av vardagen. Efter rehab-programmets slut började jag jobba på deltid igen och efter några månader gick jag upp på heltid. Så jag var inte hemma mer än vad som var absolut nödvändigt. Bara att hoppas att de går på vad mina läkare säger.
Haft en skön dag med T. Vi har vaccinerat oss inför bröllopsresan i januari och ätit lunch på Vapiano i Gamla stan. Nu ska vi fixa lite hemma innan vi ska ner till föreningens gym där jag ska göra ett pass från min coach i Lofsangruppen.