Jag har hela tiden sen olyckan försökt att träna och röra på mig. När jag blev utskriven från sjukhuset så sa läkaren att det var bra att jag försökte röra på mig så mycket jag kunde. I början blev det inte mer än korta promenader men när jag blev starkare och mådde bättre så kunde jag också öka träningen. Varje läkare, sjukgymnast, neurolog, kiropraktor som jag har träffat så har de alltid fått samma fråga, kan jag fortsätta träna? Varje gång har jag fått samma svar: Ja. De har uppmuntrat mig till att träna men att samtidigt lyssna på kroppen och anpassa träningen efter nacken och hur jag mår. I början blev det som sagt mest bara korta promenader men sakta men säkert så kunde jag träna annat och träna mer. Jag försöker göra samma saker som jag gjorde innan, jag springer, cyklar, åker skidor och simmar. Senaste halvåret har jag också spelat lite badminton. Allt är väldigt anpassat efter dagsformen och vad jag ska göra under dagen. Det finns stunder där jag tränat (väldigt många gånger) som jag har känt av de olika symtomen och smärtan mer men det har aldrig varit en försämring som har suttit i flera dagar. Så här i efterhand så är jag den första att medge att jag inte borde ha genomfört vissa träningspass men det är lätt att vara efterklok och skadan har inte förvärrats. Det är också ett stort antal träningspass som jag har ställt in eller tagit det väldigt lugnt när nacken har sagt ifrån. Jag är helt övertygad om att jag mår bättre idag tack vare träning, jag tror inte att jag skulle må så bra som jag ändå gör om jag inte hade kommit igång och sen hållit i träningen. Man blir lätt rädd när man får förvärrande symtom och smärta vid rörelse men då det inte förvärrar skadan så tror jag att det för mig bara har varit positivt att träna. Jag mår bra av att träna och har i hela mitt liv gjort det, att kunna fortsätta med det efter olyckan var ju också ett sätt att visa för mig själv att jag mådde okej. Samtidigt kan det säkert vara konstigt för utomstående att jag tränar som jag gör och samtidigt säger att jag har ont och liknande. Jag har full förståelse för detta, men jag har inte gjort något utan att kolla det med mina behandlade läkare och andra kunniga. Skadan förvärras inte av träningen och jag anpassar mig väldigt efter hur jag mår för stunden. Jag mår bättre idag tack vare träningen, det är jag helt övertygad om. Jag kommer att fortsätta att träna, dels för att jag själv mår bra av det men också för att träna upp kroppen och speciellt musklerna i och runtom nacken för att på så sätt bli starkare och må bättre. Träningen har hjälp mig och den kommer att fortsätta att hjälpa mig i framtiden.