När årsdagen av olyckan gick nästan obemärkt förbi så känns det som att livet har blivit så mycket mer än olyckan i sig. Livet går vidare och annat tar över och det är både skönt och roligt. Ett kvitto på att jag mår bra idag.

Bild från olyckan den 27 oktober 2012

Desto roligare var dagen efter (28 oktober) då Lea blev 10 månader. Vår glada och alltid utforskande tjej har nu funnits hos oss i 10 månader. Helt galet vad tiden har gått fort och ändå är hon den mest självklara delen av våra liv.

Lea, 10 månader, bland äpplen vid Äppelfabriken.

Solen gjorde ett välkommet besök i veckan och barnvagnspromenaderna blev mycket skönare 🙂  Veckan har annars varit som de är för det mesta, varit på öppna förskolor och träffat vänner (och deras barn). Men jag klagar inte! Så härligt att vara hemma med Lea. Thomas var ledig i helgen och igår var vi till Drottningholm och tog en promenad. Härligt höstväder och vi var inte ensamma där. Försökte oss på några höstbilder men Lea ville sällan vara still men kul hade vi och nåt kort blev nog bra. Sen avslutade vi med ett besök på Äppelfabriken på Färingsö. Ett ställe som alltid är värt ett besök.

Träningen går framåt. När jag blev gravid och även efter förlossningen så har fokus varit att bygga upp och återbygga kroppen men nu har jag lite andra fokus. Jag vill springa längre och snabbare och försöker bygga upp kroppen så den blir ännu starkare. Dels för att orka med en snart 1-åring men också för att fortsätta hålla smärtan från nacken på en sån nivå att den inte blir en stor del i livet. Så igår startade jag dagen med en lugn jogg på 50 min runt Solna. Bra start på dagen 🙂