I maj fick jag och min man de bästa nyheterna! Vi väntade barn som beräknades till mitten av januari 🙂 En massa tankar och så mycket glädje och längtan. Jag trodde nog aldrig att nio månader kunde kännas så långa. En del tankar om hur jag skulle hantera graviditeten i första hand och sen att ta hand om ett litet barn med nackproblematiken. Vi läste på, pratade med barnmorska, sjukgymnast och läkare. Inga direkta svar men många med kroniska besvär blir bättre under graviditeten. Jag har inte fått någon bra förklaring till detta men det stämmer in på mig i alla fall. Så skönt! Jag har knappt haft ont i nacken sen några veckor in i graviditeten och än så länge fortsätter det så. Har hittills haft en väldigt lätt graviditet vilket jag är tacksam för.

Det börjar verkligen att närma sig och den lilla är beräknad 10 januari. Lite oroliga är vi båda hur allt ska gå när den lilla är född men på nåt sätt löser sig det. Vi längtar så och just nu går tiden både väldigt snabbt (hur ska vi hinna klart allt vi måste göra innan det är dags, som egentligen inte är så mycket) och väldigt sakta (kan det bara inte bli januari NU). Det kommer att bli en omställning, som det är för alla, och jag är helt säker på att vi kommer att fixa det tillsammans, jag och T.