Olyckan filmades och visades i TV4as dokumentärserie 112 – på liv och död. (Vårsäsongen 20013, avsnitt 3)
Här ser ni inslaget. Jag har bara orkat sett inslaget en gång och jag är förvånad hur lite jag kommer ihåg från olycksplatsen. Det är också många aspekter som jag har andra minnen (felaktiga) av än vad det var i verkligheten.
Följetången fortsätter även om jag nu ser ett avslut på det vilket är skönt! Inte det utfallet jag kanske hade hoppats på men bättre än vad det kunnat bli. Efter att ha överklagat så långt jag kunde och fick fortsatta nej, tvivlar på att det går att vinna över Försäkringskassan utan att ta hjälp, så hade jag nästan beslutat om att ge upp. Hur orättvist jag än tyckte att det var så tog det mer energi än jag troligtvis skulle få tillbaka. En anledning till att jag har fortsatt att kämpa är för att veta för mig själv att om jag blir sämre så finns det en chans att kanske få ersättning vid eventuella framtida sjukskrivningar. Detta tvivlar jag mycket på idag. Men som tur är så har jag klarat mig ifrån längre sjukskrivningar och mår förhållandevis bra idag.
Men när jag var i kontakt med den advokatens om hjälper oss mot försäkringsbolaget så sa han att jag borde ansöka om förebyggande sjukpenning istället för sjukersättningen. Detta hade jag blivit avrådd av Försäkringskassan att göra eftersom jag var sjukskriven mer tid än vad rehabprogrammet utgjorde (på läkarnas inrådan) men tänkte att det var värt ett försök. Så jag fick ett nytt läkarintyg (egentligen samma men med ett nytt datum) och skickade in detta till Försäkringskassan, kort efter blir jag uppringd av handläggaren som säger att jag kommer att blir beviljad. Jag blev väldigt förvånad och glad! Den handläggaren lät väldigt förvånad att jag inte blivit bevilja ersättning tidigare. Samma myndighet, samma läkarintyg, två olika handläggare och två olika besked… Visst det är två olika ersättningar som jag sökte men jag tycker inte att det borde vara så stor skillnad.
Ersättning jag får är mycket mindre än om jag hade fått sjukersättning för hela perioden, den ersättning jag får ger mig bara ersättning för de timmar jag var på rehabprogrammet och reste dit eller hem. Men det är bättre än inget och lite ersättning fick jag i alla fall. Jag är glad för detta men det borde inte ha tagit två år att få denna ersättning och jag borde ha fått ersättning för hela perioden.
Åh vad sommaren gick fort, vilket den kanske alltid gör. Vädret var kanske inte det bästa om man jämför med förra sommaren men vi hade tur och hade väldigt fint väder när vi hade semester. T jobbade under Almedalsveckan detta år också och jag kunde åka över mot slutet av veckan. Det var riktigt härliga dagar med sol och varmt väder, sommarens första värmebölja. Jag gick runt i Visby eller låg vid hotellets pool, även några vänner var där så det var trevligt, samma vänner som vi senare campade med på Fårö. När T jobbat klart åkte vi vidare till Fårö för att tälta, vår första riktigt tältsemester och den gav mersmak! Vi hade kanske inte riktigt lika tur med vädret men det var helt okej, det regnade ibland men vi kunde cykla tre av fyra dagar.
Efter den semesterveckan var det dags att gå tillbaka till jobbet men vi hann med ett härligt bröllop i Borlänge innan. När vi jobbade blev det några utflykter och några dagar i sommarstugan. I augusti var det dags för tre veckors semester igen, hälsa på föräldrar, Norge och sommarstugan i skärgården blev det.
Norge var första gången för oss båda, om vi bortser från skidresor och Oslo. Denna gång blev det ett besök i Trysil för att hälsa på vänner och sen till fjordlandskapen och Geiranger. Även här blev det tält och vädret var toppen! Lite kallt på natten ibland men annars sol. Helt fantastiskt landskap och vi gjorde vandringar (korta och ganska lätta), båtutflykter och bara njöt. Efter några dagar där blev det vidare mot Trondheim med ett stopp i Kristiansund. Trondheim var en riktigt fin stad och en stad vi gärna kan återkomma till. Sen blev det ett besök i Östersund för att hälsa på andra vänner och även en träff med en av mina kusiner. Det var verkligen en härlig semester och mitt orosmoment som var bilåkande gick över förväntan.
Jag tycker ju verkligen inte om tunnlar när vi kör här i Stockholm och det är ganska många tunnlar i Norge men det gick väldigt bra. I Norge spränger de bara igenom berget och klär inte in det i cement eller nåt så jag tror att ljudet var annorlunda. Så mest troligt är det att det är ljudet som jag tycker är obehagligt när jag kör i tunnlar här i Sverige. Mitt minne av olyckan är att det åkte bilar hela tiden förbi medan jag var kvar i bilen, något som verkligen inte stämde. Så troligtvis så är ljudet av bilar som kör i tunnlar något som jag förknippar med olyckan.
Sommarstugan blev bara en massa lata dagar men båtåkande, cykelutflykter och bara göra ingenting. En semester helt i min smak! Innan vi gick tillbaka till jobbet så firade vi även vår första bröllopsdag med en dag på spa, superhärligt och det känns overkligt att det redan gått ett år sedan vi gifte oss.
