Slalom

Posted on 31 mars, 2020 by Helena

När vi bestämde oss för att bo en månad i Tänndalen så sa vi tidigt att vi skulle låta Lea gå i skidskola under tiden vi var här. Lea testade slalom förra året och tyckte det var kul. Båda jag och Thomas åker skidor men vi kände att det är bättre att Lea får lära sig av någon som kan det grundligt. Vår andra vecka här gick Lea i skidskola i fem dagar och vilken utvecklingskurva! Jag är så imponerad av henne och det var en bra skidskola, både lärare och upplägg. Det var tre barn i gruppen och de var ganska jämna, både vad de kunde innan skidskolan samt hur de utvecklades. Vi åkte med Lea i sele i barnbacken innan skidskolan och när veckan var slut åkte hon själv i röda backar.

Lea i full fart från toppen

Även jag har åkt lite slalom och i början var det väldigt osäkra ben men det blev bättre. Jag åkte slalom när jag var yngre men bytte till snowboard när jag var 12-13 år. Detta åkte jag fram till trafikolyckan när jag slutade helt. Det kändes och känns fortfarande lite osäkert att åka snowboard med nacken, ramlar jag så känns det som att risken är stor att jag kommer känna av den. Även om det lockar att testa någon gång och all utrustning står och väntar. En dag ska jag testa igen. Egentligen så borde det inte var något problem men ändå så tvekar jag. Några år innan Lea föddes så åkte jag slalom 1-2 gånger per år men har inte stått på skidor sen dess.

Även Elias fick testa att stå på skidor. Mest för vi tyckte att han också skulle få göra någonting och inte bara stå och kolla på. Första dagen var han lite tveksam men sen blev det kul. På slutet stod han på skidorna och vi hade sele på honom. Sista dagen åkte han i ett litet hopp i barnbacken tillsammans med Thomas och skrattade hela tiden.

Elias kollar in barnbacken

Även om jag fortfarande tycker längdskidor är roligare så ser jag glädjen för barnen och vilken enkel familjeaktivitet detta är. Om två år är nog Elias där Lea är nu och då kan vi åka tillsammans. Det är något jag ser fram emot! För oss var det helt rätt beslut att låta Lea gå i skidskola och hon kommer definitivt att göra det fler gånger. Nu har vi ställt undan utrustningen för denna säsong och längtar redan till nästa!

Nya favoritstället för barnen

Fem år sedan olyckan

Posted on 27 oktober, 2017 by Helena

Fem år sedan olyckan idag. Blev påmind av Facebook om årsdagen (efter några inlägg från tidigare år). Känns ändå positivt att jag behövde bli påmind att idag för fem år sedan skedde olyckan. Men fick en konstig känsla i kroppen ändå. Vet inte riktigt vad eller varför… Men jag kramade Lea lite extra när jag hämtade henne från förskolan och sen myste vi hela kvällen. Nu sover hon och snart kommer Thomas hem från jobbet. I helgen ska vi bara vara tillsammans. Tacksamma för varandra. Tacksamma för att det gick så bra som det ändå gjorde den där soliga lördagen för fem år sedan.

Bilder från olyckan. Några är tagna på olycksplatsen och några från när vi kunde åka och hämta grejer i bilen några dagar efter olyckan.

Sol, skridskor och tanka energi

Posted on 17 februari, 2017 by Helena

Sol och långfärdsskridskor får sammanfatta en helt underbar helg. Det blev tre dagar som vi kunde vara ute och åka. Riktigt bra is och härligt sällskap. Lea trivs bra i vagnen och det är kul. Det är ju en förutsättning för att vi ska kunna vara ute och göra saker. Men jag tror att eftersom hon nästan alltid har sovit ute i vagnen (vi började med det när hon var 5-6 veckor) så sover hon bra ute i vagn. Sen också att vi har gjort saker med henne ända sen hon var liten så är hon van. Vi har åkt skidor, skridskor, cyklat och sprungit med Lea i träningsvagnen.

Skridskor på Ösjön med Lea i vagn.

Men det är klart att vi får anpassa oss efter henne. Vi åker inte lika långa turer och tar längre pauser så hon får gå runt och ibland åka pulka.

Livskvalité!

Det är så härligt att vara ute hela dagarna och röra på sig, grilla och dricka varm choklad. Dagar som dessa är jag extra tacksam att olyckan gick så bra som den gjorde. Jag lever det rikaste livet och njuter varje sekund.

Mitt ❤️ på egna äventyr

Träna för livet

Posted on 5 februari, 2017 by Helena

Jag har alltid tränat och tyckt att det har varit kul. Som yngre tränade jag diverse sporter med fokus på handboll och senare blev det löpning och klasser på Friskis & Svettis. När olyckan hände och problemen med nacken började … Continue reading →

Första nattpasset

Posted on 27 januari, 2017 by Helena

Nu är jag på väg hem från mitt första nattpass efter jag kom tillbaka till jobbet. Gick förvånansvärt bra och nu hoppas jag bara att återhämtningen går lika bra. Jag tycker egentligen inte om att jobba natt, speciellt efter olyckan, men det ingår så det är bara att göra det. Men det finns ju fördelar också. Igår kunde jag vara med Lea på öppna förskolan vilket alltid är lika kul! Hon har börjat prata mer och mer och pekar på saker, vi har lite svårt att förstå vad hon menar men det går framåt 😊

Nu ska jag leka och mysa lite med Lea innan jag somnar. Sen ska vi ner till Vallentuna centrum i eftermiddag, gå på café och handla lite. Lite lagom aktivitet efter ett nattpass.

Årsdagen och desto roligare månadsdagar

Posted on 30 oktober, 2016 by Helena

När årsdagen av olyckan gick nästan obemärkt förbi så känns det som att livet har blivit så mycket mer än olyckan i sig. Livet går vidare och annat tar över och det är både skönt och roligt. Ett kvitto på att jag mår bra idag.

Bild från olyckan den 27 oktober 2012

Desto roligare var dagen efter (28 oktober) då Lea blev 10 månader. Vår glada och alltid utforskande tjej har nu funnits hos oss i 10 månader. Helt galet vad tiden har gått fort och ändå är hon den mest självklara delen av våra liv.

Lea, 10 månader, bland äpplen vid Äppelfabriken.

Solen gjorde ett välkommet besök i veckan och barnvagnspromenaderna blev mycket skönare 🙂 Veckan har annars varit som de är för det mesta, varit på öppna förskolor och träffat vänner (och deras barn). Men jag klagar inte! Så härligt att vara hemma med Lea. Thomas var ledig i helgen och igår var vi till Drottningholm och tog en promenad. Härligt höstväder och vi var inte ensamma där. Försökte oss på några höstbilder men Lea ville sällan vara still men kul hade vi och nåt kort blev nog bra. Sen avslutade vi med ett besök på Äppelfabriken på Färingsö. Ett ställe som alltid är värt ett besök.

Träningen går framåt. När jag blev gravid och även efter förlossningen så har fokus varit att bygga upp och återbygga kroppen men nu har jag lite andra fokus. Jag vill springa längre och snabbare och försöker bygga upp kroppen så den blir ännu starkare. Dels för att orka med en snart 1-åring men också för att fortsätta hålla smärtan från nacken på en sån nivå att den inte blir en stor del i livet. Så igår startade jag dagen med en lugn jogg på 50 min runt Solna. Bra start på dagen 🙂

Tre år sedan idag.

Posted on 27 oktober, 2015 by Helena

Olyckan filmades och visades i TV4as dokumentärserie 112 – på liv och död. (Vårsäsongen 20013, avsnitt 3)

Här ser ni inslaget. Jag har bara orkat sett inslaget en gång och jag är förvånad hur lite jag kommer ihåg från olycksplatsen. Det är också många aspekter som jag har andra minnen (felaktiga) av än vad det var i verkligheten.

Fortsättning med Försäkringskassan

Posted on 21 oktober, 2015 by Helena

Följetången fortsätter även om jag nu ser ett avslut på det vilket är skönt! Inte det utfallet jag kanske hade hoppats på men bättre än vad det kunnat bli. Efter att ha överklagat så långt jag kunde och fick fortsatta nej, tvivlar på att det går att vinna över Försäkringskassan utan att ta hjälp, så hade jag nästan beslutat om att ge upp. Hur orättvist jag än tyckte att det var så tog det mer energi än jag troligtvis skulle få tillbaka. En anledning till att jag har fortsatt att kämpa är för att veta för mig själv att om jag blir sämre så finns det en chans att kanske få ersättning vid eventuella framtida sjukskrivningar. Detta tvivlar jag mycket på idag. Men som tur är så har jag klarat mig ifrån längre sjukskrivningar och mår förhållandevis bra idag.

Men när jag var i kontakt med den advokatens om hjälper oss mot försäkringsbolaget så sa han att jag borde ansöka om förebyggande sjukpenning istället för sjukersättningen. Detta hade jag blivit avrådd av Försäkringskassan att göra eftersom jag var sjukskriven mer tid än vad rehabprogrammet utgjorde (på läkarnas inrådan) men tänkte att det var värt ett försök. Så jag fick ett nytt läkarintyg (egentligen samma men med ett nytt datum) och skickade in detta till Försäkringskassan, kort efter blir jag uppringd av handläggaren som säger att jag kommer att blir beviljad. Jag blev väldigt förvånad och glad! Den handläggaren lät väldigt förvånad att jag inte blivit bevilja ersättning tidigare. Samma myndighet, samma läkarintyg, två olika handläggare och två olika besked… Visst det är två olika ersättningar som jag sökte men jag tycker inte att det borde vara så stor skillnad.

Ersättning jag får är mycket mindre än om jag hade fått sjukersättning för hela perioden, den ersättning jag får ger mig bara ersättning för de timmar jag var på rehabprogrammet och reste dit eller hem. Men det är bättre än inget och lite ersättning fick jag i alla fall. Jag är glad för detta men det borde inte ha tagit två år att få denna ersättning och jag borde ha fått ersättning för hela perioden.

Fighten fortsätter

Posted on 15 juni, 2015 by Helena

Åh vad tiden går fort! Nyss var det ju vinter och nu är det (nästan iaf) sommar. Jobbet fortsätter att gå bra även om vissa dagar är jobbigare än andra, det ska blir skönt med semester! Jag fortsätter min kamp mot försäkringskassan och försäkringsbolaget. Nu är i alla fall allt inskickat till försäkringsbolaget för att mitt ärende ska upp i trafikskadenämnden. Får se hur det går, är väldigt glad att vi har hjälp av en advokat. Det hade inte gått annars. Det är tillräckligt med pappersarbete med hjälp, utan hjälp hade vi inte vetat vad vi skulle göra och hade inte orkat göra det själva tror jag. Ibland vill jag bara ge upp allt och låta det vara för att jag inte orkar men samtidigt så vill jag ju ha rätt. Mina problem beror på trafikolyckan, inget annat och då borde jag få ersättning för det. Det handlar ju också om en säkerhet att jag kan få hjälp i framtiden om mina besvär blir värre. Nu gör jag allt jag kan (utan sjukvården) att må så bra som möjligt och tränar målinriktat och medvetet för att minska besvären, jag vet vad som förvärrar symtomerna och jag försöker göra allt jag kan för att hålla de på en acceptabel nivå. Men saker kan hända, jag hoppas ju självklart att det ändras till det bättre men om det skulle blir sämre så vill jag känna att jag kan få den hjälp jag behöver.

Detta gäller också försäkringskassan som jag i nuläget inte har något förtroende för, jag har ingen förhoppning om att få hjälp av de när jag faktiskt behöver det. De får gärna bevisa att jag har fel. Nu har jag skickat in en ny ansökan (en annan mot den jag skickat in förut) för att se om jag kan få ersättning för den tiden jag var sjukskriven för att gå på smärtrehab hösten 2013. Denna gång söker jag om förebyggande sjukpenning, vi får se. Först måste läkarna på smärtrehab skriva ett nytt intyg och sen ska Försäkringskassan ta ett beslut. Följetången fortsätter, jag hoppas att det blir några positiva besked snart!

Yasuragi och var försiktiga i jultrafiken

Posted on 22 december, 2014 by Helena

Ett dygn på spa var så välbehövligt efter några veckor där jag har mått mindre bra. Vet inte riktigt vad som har gjort att jag har mått sämre men har varit väldigt trött och haft ont. Hoppas det bara är något tillfälligt och att det blir bättre snart. Jag har fått till lite längre ledigheter nu över jul och nyår även utan semester, fördelen med att jobba skift. Men jag längtar så till den 17 januari då vi åker på en tvåveckors resa till Karibien, vår bröllopsresa 🙂

Vistelsen på Yasuragi var min 30-års present från T. Det var helt underbart! Jag har varit där förut men det är lika härligt varje gång. Vi hade en tidig incheckning vilket gjorde att vi kunde komma från 10:30 på fredagen. Vi var där fredag-lördag och det märktes att det var en fredag för det var ganska lite folk och det var jätteskönt att det var lite lugnare. Mycket bad, lite simning och att bara vara. Precis som det ska vara. Vi hade även bokat in en bambumassage, otroligt skönt och funkade bra även med nacken. En trevlig middag och en härlig förmiddag fick vi också innan vi checkade ut. Bästa presenten som inte kunde komma lägligare. Jag behövde få vila och inte göra någonting. Det löser inte allt men det hjälpte.

Utvilade men ändå lite trötta efter ett helt fantastiskt dygn tog vi oss an julhetsen på Bromma Blocks och handlade det sista. Mycket folk men det gick ändå ganska bra. Igår var vi barnvakt till A på dagen innan båda jag och T jobbade. På julaftonsmorgon åker vi hem till Borlänge för några dagars julledighet med nära och kära. Så som det ska vara.

Kör försiktigt om ni ska ut i trafiken, det viktigaste är att komma fram. Det är bättre att komma fram sent. Alla vill komma fram till sina julfiranden så tänkt på varandra, håll avstånd och låt resan ta lite extra tid. Att du har bråttom kommer aldrig vara värt risken att råka ut för en olycka. Så bråttom har du inte.

Jag blinkade

Category Archives: Trafikolyckan