Sjukgymnast

Jag har gått hos en sjukgymnast sen januari 2013. Sjukgymnasten och kiropraktorn arbetar på samma ställe och har diskuterat och samkört min behandling. Jag är otroligt nöjd med båda och har fullt förtroende för dem. Hos sjukgymnasten har vi testa lika olika behandlingar och vi har varit väldigt försiktiga för att inte förvärra någonting eller trigga fram onödiga reaktioner. I början var det bara några få rörelser för att stärka upp musklerna runt nacken, dessa har utökas och jag har tränat på deras gym regelbundet. Alla övningar har haft som syfte att stärka upp musklerna runt nacke och axlar. I februari/mars 2013 testade sjukgymnasten att behandla mer konkret på de drabbade områderna genom att massera vilket inte gick bra alls. Jag mådde riktigt dåligt av den lätta beröringen så vi beslutade att fokusera på att stärka upp kroppen istället.

I oktober testade vi lite försikigt att behandla nacke/axlar och rygg igen och denna gång gick det bättre, hon har tagit det väldigt försiktigt och ökat succesivt. Överlag så har träningen, övningarna och behandlingarna känts riktigt bra! Idag bestämde vi att jag skulle träna hemma istället framöver (många övningar kan jag göra hemma och den del får jag gå till ett gym i närheten för att träna) så kan vi fokusera på och öka behandligarna hos sjukgymnasten istället.

Så idag fick jag testa att få stötvågsbehandling. Så här skriver Capio Rehab Globen om behandlingen ”Det är en behandlingsform där impulser med stötvågor med hjälp av en särskild utrustning påverkar vävnaden i det smärtande området. Hos oss används en så kallad radiell stötvågsbehandling som inte slår sönder vävnad men genom den ökade retningen i vävnaden har positiva effekter på vävnadsläkning”.

Själva maskinen är ganska stor och min sjukgymnast kallar den ET, tycker faktiskt den ser ut som ET:)

Et

Så idag var första gången och sjukgymansten var väldigt försiktig och var inte ens i närheten av det området där jag har ont (nacke och axlar). Vi tar det försiktigt och prövar oss fram men jag tror att jag och ET kan bli bra vänner framöver:) Allt som kan hjälpa till i läkandet och mildrandet av symtomer är jag tacksam för!

Känslighet för ljud

Ända sen olyckan har jag varit väldigt känslig för ljud, något som är en del symtomen till whiplash. Det gäller väldigt många olika ljud och är saker jag inte reagerat på tidigare. Bland annat nysningar, slammer med bestick och när folk visslar. Allt detta låter otroligt högt i mina öron. Ljudet från när någon plockar ut diskmaskinen kan vara helt olidligt högt. Egentligen så låter alla ljud högre nu än innan olyckan. Det är ganska ofta nu som jag är hemma, själv eller med sambon, där jag gärna stänger av exampelvis ljudet på TV.

Sen är det också jobbigt när det blir mycket ljud runt omkring mig som håller på en längre tid, exampelvis på en restaurang eller en middag med många personer. Till en början var detta så jobbigt att jag undvek att vara ute bland folk om det inte var nödvändigt. Jag undvek att äta ute eller att gå på stan eller i ett köpcentrum längre stunder. Ljuden gjorde och gör oftast så jag blir väldigt trött.

Det är också svårare att lyssna till flera personer samtidigt, exempelvis om jag sitter på jobbet eller en middag där olika konversationer är igång samtidigt. Innan olyckan så kunde jag lyssna lite halv på flera konversationer men nu är det näst intill omöjligt. En konversation åt gången gäller nu.

Men som allting annat så går det åt rätt håll även om känsligheten är kvar för de flesta saker. Där det framförallt märks skillnad är ljud omkring mig som är lättare att hantera nu, såklart beror det också på dagsform. Jag reagerar inte lika starkt på ljud längre men tystnad är väldigt skönt och behövligt ibland.

Äntligen lite bra besked efter ett litet bakslag

Var hos min kiropraktor idag för behandling och jag kom därifrån med en mycket positivt känsla. Jag har gått hos henne sen några veckor efter olyckan och idag var första gången jag kunde vrida huvudet lika mycket åt båda hållen, förut har jag haft problem att vrida huvudet åt vänster. Så skönt och ett kvitto på att det går åt rätt håll.

Bakslaget, om det går att definiera det så, kom i förra veckan när jag och sambon var till fjällen och åkte längdskidor. Det var en supermysig resa som bjöd på bra skidåkning. Vi åkte cirka 1 mil första dagen och 12 km dag två. Det som var jobbigt var att jag blev trött i kroppen och fick ont i nacken, detta trots att vi inte åkte så långt och vi tog det väldigt lugnt. Det är så jobbigt när jag vill åka men kroppen är helt slut. Det var första gången jag åkte skidor för säsongen och jag var förkyld vilket säkert bidrog en del till tröttheten.

Så egentligen var det kanske inget bakslag utan mer så som det är. Men två dagars skidåkning fick vi i ett snötäckt landskap med fikapaus i en fäbod utan elektricitet, äta våfflor i skenet av stearinljus är svårslaget som paus i skidåkningen 🙂

Lycklig

skidor

Första gången i backen efter olyckan. Så härligt! Förra säsongen blev jag avrådd av min sjukgymnast på grund av riskerna för nacken. Denna säsong gick bra om jag tog det försiktigt. Men idag så åkte jag slalom istället för snowboard som jag åkt de senaste 14 säsongerna eftersom det kändes mindre riskfyllt. Om jag ramlar på snowboard så är risken ganska stor att ramlar bakåt och då slår i huvudet/nacken vilket inte hade varit bra. Så idag stod jag på slalomskidor för första gången sen jag var 14. Ovant och lite vingligt men riktigt skoj!

Det är så skönt att jag börjar kunna göra sådant jag gjorde innan olyckan. Klart jag är väldigt försiktig och tar det lugnt men jag idag åkte jag slalom! Jag kunde åka en förmiddag tillsammans med min sambo och fika i toppstugan. Det ni! Så härlig känsla! Ett litet steg närmare att känna mig helt återställd.