Trött. Ordet som har fått en helt ny innebörd. Att vara trött idag är inte samma sak som innan olyckan. Jag sover mycket mer idag men är ändå tröttare. En anledning är att jag sover sämre på nätterna på grund av smärta men också på grund av oro och jobbiga tankar. Att ofta vara trött är jobbigt och jag förstår mer nu än innan olyckan hur viktigt det är med sömn, hur vardagen blir så mycket jobbigare om jag har sovit dåligt.
Sen finns det en annan sorts trötthet, en trötthet som är minst lika jobbig. Den som innebär att jag inte orkar göra saker. Något så enkelt som att plocka undan frukosten kan vara för mycket. Jag som alltid hade många bollar i luften och tyckte om när det hände saker kan nu stoppas av en frukostdisk.
Vissa dager är jobbigare än andra och de dåliga dagarna kommer mer sällan nu men de kommer alltid. Även en bra dag är jag mer trött än innan olyckan men det gäller att fokusera på det positiva. De värsta dagarna kommer mer sällan och normaltillståndet av trötthet är hanterbart, även om jag längtar till dagen då denna trötthet bara är ett minne.
