Ett pass kvar innan semestern och det ska bli så skönt! Tyvärr så är det är nattpass men det ska gå det också. Jag har försökt att minska antalet nätter då de blir för jobbiga och det har gått bra. Jag har snälla kollegor som förstår min situation. Direkt efter nattpasset åker jag till Gotland och börjar semestern och träffar sambon som har varit där på jobb i några dagar, äntligen 🙂 Två härliga framsteg har jag lyckats med senaste veckan också, snabbaste tiden på kilometern sen olyckan när jag sprang och sen så körde jag nästan hela vägen från sommarstugan och hem. Sträckan jag körde var inte allt för lång med huvudsaken var att jag körde och jag måste bli bättre på att köra även om jag tycker att det är lite jobbigt. Det blir bättre ju mer jag kör så det är bara att fortsätta. Springningen då, det gick inte jättefort när jag sprang den vanliga rundan på 5 km men det gick snabbare än jag sprungit tidigare och det kändes bra. Jag har försökt att träna mer inriktat och lagt in ett intervallpass i veckan och det har tydligen gett resultat. Det viktigaste är att nacken känns bra och symtomen är hanterbara och inte förvärras. Jag tror att till viss del så har jag varit lite rädd att springa fortare då jag trott att symtomen kan förvärras men det har de inte gjort så jag känner att jag kan fortsätta att öka träningen lite. Det viktiga kommer aldrig att vara att springa på en viss tid eller en viss sträcka utan att nacken känns okej för då mår jag bra.
Monthly Archives: juni 2014
Lite sämre vecka
Det har varit en lite sämre period senaste veckan och det jobbigaste är att jag inte riktigt vet varför. Oftast när jag mår lite sämre så vet jag orsaken till det men denna gång har jag ingen aning. Jag har varit väldigt trött och haft mer ont än vanligt i nacken. Senaste nätterna jag tagit värktabletter för att jag i alla fall ska få sova okej. Det har hjälpt en del, nu har jag sovit nästa hela nätter och har inte allt för ont när jag vaknar. Men det tar ju på krafterna att dels ha mer ont än vanligt och dels att jag sover dåligt. Blir en ond cirkel att sova dåligt på grund av att jag har ont för då blir jag trött på dagarna och då får jag mer ont och känner av symtomer mer. Jag hoppas det går över snart och att jag kommer på vad som orsakar detta. Kommer jag på orsaken (om det finns någon eller om det bara är en lite sämre vecka) så kan jag se till att det inte händer igen. Men efter dagens jobbpass så är jag ledig midsommarhelgen och efter det så har jag fem arbetspass kvar innan jag går på tre veckors semester. Skönt och välbehövligt! Men jag vet ju att det går upp och ner så det kommer ju att bli bättre. Jag ska försöka passa på att vila så mycket som möjligt när jag kan och njuta över att jag ska fira midsommar ute i skärgården med familj och släkt. Bara en sådan sak gör ju att jag ändå har det väldigt bra och så länge jag kan hålla smärta under kontroll med värktabletter så blir ju vardagen hanterbar.
Tacksam över alla bra dagar
Det finns ju dagar där olyckan gör sig mer påmind än andra men det finns ju också dagar och händelser där jag ändå inser att jag kan göra nästan allt jag gjorde förut men med lite planering och tanke. Gårdagen var en sådan, resan till Tyskland en annan. Igår gjorde jag och sambon en cykelutflykt, 28 km runt Edsviken i norra Stockholm. Cyklingen gick bra och det var en jättetrevlig tur som avslutades med lunch på Ulriksdals slottskafe. Jag kände av nacken när jag cyklade men det var ju inte mer än att jag kunde fullfölja turen och vi kunde ha en väldigt trevlig nationaldag tillsammans. Hela resan till Tyskland gick också väldigt bra. Flygresan gick bättre än jag trodde och väl där var det lika trevligt som vanlig. Vi gjorde utflykter till vingårdar och gick på muséum, såg min lillebror spela fotboll och shoppade i solen. Precis som det brukar och ska vara. Visst, jag mådde illa och hade ont samt hade några obehagliga yrselattacker men det var hanterbart och inget som stoppade mig från det jag ville göra. Så även om jag känner av olyckan så kan jag ändå göra (nästan) allt jag vill göra och det är jag otroligt tacksam över! Med lite planering och tanke så funkar det mesta. Det kunde ha varit värre, tacksamheten och glädjen över att det inte är det är oändlig. Jag kan göra nästan allt och det som inte fungerar nu kanske fungerar i framtiden.
Hemma igen
Den gick ju ganska bra, den där flygresan. Jag trodde väl inget annat men klart jag var lite orolig. Mycket psykologiskt, den här ”tänk om” tanken som borde förbjudas eller iallafall kunna kontrolleras lite lättare. Jag vet ju att inget kommer att hända men jag kan ändå inte riktigt släppa tanken på att nåt kan hända ändå. Det gick bra både när vi flög ner och hem. Jag var rädd och nervös och det var värst vid start och landning men med stöd från sambon så gick det mycket bättre än jag hade föreställt mig. Denna resa gick bättre än den förra och den gick mycket bättre än den första jag gjorde efter olyckan så det borde ju betyda att nästa kommer gå ännu bättre och nån gång kommer det inte vara jobbigt alls, så som det var innan olyckan. När jag inte brydde mig alls om att flyga utan jag tyckte det var ganska kul. Nån gång blir det så igen, när ”tänk om” tanken inte tar över allt för mycket utan bara är där som en bra påminnelse att man inte ska ta saker för givet.