Author Archives: admin

En sån där dag

Posted on by

0

Trött räcker inte alltid till att beskriva hur jag känner. Detta har varit en vecka med massor av jobb och tyvärr så är det en jobbhelg också. Det har inte bara varit operativa 12-timmars pass utan även lite utbildningar och funktionsdagar men jag har varit tvungen att vara på jobbet några timmar iallafall och ibland räcker det. Idag hade jag bara en två-timmars utbildning och åkte sen hem och skulle fixa alla dessa saker jag hade på min att-göra-lista och träna.

Det blev inte riktigt så… Många av sakerna jag skulle ha gjort idag är fortfarande ogjorda. Jag vet ju att det inte gör någonting, inget av sakerna var superviktiga men ändå. Jag hade tänkt att göra det och jag ville göra det och att då inse att jag inte kunde göra det idag är jobbigt. Kroppen sa nej. Ett halverat träningspass fick jag till och lite småsaker orkade jag efter att jag sovit/vilat i tre timmar. Nu hoppas jag bara att jobbhelgen går bra och snabbt. Nästa veckan är betydligt lugnare med bara ett jobbpass och sen blir det en helg i Borlänge.

Nu ska jag njuta av fredagskvällen med T 🙂 Det jag inte kunde göra idag hinner jag göra en annan dag. Det finns viktigare saker i livet.

pumpa

Höst, vardag och träningsverk

Posted on by

0

Det är en härlig höst vi har och vardagen rullar på. Nacken har efter ett antal besök hos kiropraktorn börjat återgå till något normaltillstånd, ett tillstånd som tyvärr inte betyder att den är helt bra men den gör inte så väldigt ont hela tiden iallafall. Vardagsmotionen som cyklingen till och från jobbet har gett har fått blivit promenader till jobbet istället, det kändes inte helt okej att cykla när jag nästan inte kunde vrida på huvudet. Men promenader till jobbet är skönt det med!

Det jobbiga med allt runt olyckan och skadorna som följde är allt pappersarbete som hör till. Just nu är det en massa frågor och intyg som fixas till advokaten som hjälper oss mot försäkringsbolaget. Nu ska vi upp i trafikskadenämden så får vi se vad som händer.

Förra helgen spenderade vi i sommarstugan och det var jätteskönt. Plockade svamp, tränade och bara gjorde ingenting. En dag åkte vi iväg för att tillsammans med delar av min mans släkt och några av deras vänner laga en tre-rätters middag i skogen över öppen eld. En helt ny upplevelse som var riktigt skoj! Alla hade fått olika rätter som man skulle ha handlat till och en lagade vi maten ute i skogen. Två olika soppor till förrät, två olika paellor till huvudrätt och sen fruktspett med kolasås till efterrätt. Till det tillkom också till kakor och kaffe. Vädret var på vår sida med strålande sol. En fantastisk höstdag!

I veckan har jag haft en förkylning i kroppen som tyvärr gör att jag har mer problen med nacken. Kroppen orkar inte riktigt ta två fighter samtidigt som läkarna uttryckt det. Dålig sömn, mer smärta och symtomer 🙁 Men det går åt rätt håll så det känns bra.

Träningsverken då, jag har börjat med en PT-tjänst online som jag hittills är väldigt nöjd med. Igår var det dags för ett utfallspass och det känns idag 🙂 Berättar mer om det en annan gång för nu ska vi iväg och möta upp några vänner för en (troligtvis) sista cykelutflykt. Planen är en picnic vid Drottningholm.

Rhodos

Posted on by

0

Nacken har krånglat rejält senaste veckorna och det är så jobbigt. Även om det går åt rätt håll hela tiden så har jag inte energi nog för att gå flera steg tillbaka. Jag kan acceptera att nacken inte är helt hundra men inte att den blir sämre helt plötsligt utan att jag förstår varför.

Fick en akuttid hos en kiropraktor (inte samma jag har gått till då hon inte hade några lediga tider men till en annan på samma ställe) och har nu gått hos honom tre gånger och det har hjälpt. Den är fortfarande inte helt hundra men den är bra mycket bättre än för några veckor sedan. För någon dag sen så kunde jag tvätta håret utan att det gjorde ont så det känns bra. Jag hoppas att det bara var något tillfälligt som gjorde att nacken blev värre och att det inte händer igen.

Nu befinner jag mig på Rhodos och bara har det bra. Solar, badar och äter gott. Träningen får vi också till, tidigt på morgonen då det inte är för varmt. Vi är här för att fira min mammas 60-års dag så även min bror med familj är här. En riktig härlig resa med en massa bra energi. Precis det jag behöver!

Några dagar kvar av resan och då ska jag bara njuta och ladda energi. Jag hoppas det räcker för att orka med hösten och jag hoppas att nacken bara blir bättre, gärna helt bra men det är nog för mycket begärt. Men jag är glad för det lilla, nåt mer kräver jag inte just nu.

När sjukvården inte kan hjälpa

Posted on by

0

Det jobbiga när jag vill och i mitt tycke behöver hjälp och inte får det. Gjorde ett försök att gå till min vårdcentral för någon vecka sen, dels för att se om det finns någon mer hjälp att få och för att få ut lite mer värktabletter på recept (som jag egentligen inte vill ta men måste ibland).  Läkaren där var helt okej men kunde inte göra så mycket men han skickade en remiss till smärt rehab (som jag gick ett rehab program förra hösten hos) för att se om de har några idéer.

I fredags ringde läkaren och hade fått svar på remissen, det enda den remissen åstadkom var att jag tappade ännu mer förtroende på vad svensk sjukvård kan göra när en skada och ett tillstånd blir varaktigt. Svaret är tyvärr ingenting. De sa att de inte kunde göra någonting utan att jag skulle se över min jobbsituation och kanske prova på yoga. Att de har synpunkter på min jobbsituation kan jag till viss mån förstå. Att jag jobbar 12 timmars pass är kanske inte ultimat men samtidigt så är jag inte säker på att det skulle fungera så bra att jobba fem dagar i veckan heller (nu jobbar jag i snitt 3 dagar i veckan). Men situation har blivit bättre på jobbet sedan jag gick rehab- programmet främst genom att vi nu är fler på funktionen vilket gör det lättare att få till scheman och att ta raster under dagen.

Att en specialistklinik på ett universitetsjukhus ens kan föreslå yoga som ett svar på en remiss är för mig bara skrämmande. Att ge det som en rekommendation och ett komplement, absolut. Men inte som ett svar på en remiss. Jag har börjat inse och accepterat att sjukvården inte kan göra så mycket även om jag inte har gett upp än utan letar vidare efter hjälp samtidigt som jag försöker bli bättre på egen hand.

Sjukvården var jättebra i akutskedet, men sen har den inte fungerat. Att läkare säger att vi inte kan hjälpa dig är för mig väldigt konstigt, året är 2014, något borde gå att göra. Om inte annat så kommer jag kämpa vidare. Jag är 30 år gammal, jag ska inte behöva ha ont dagligen och jag ska inte behöva byta jobb eller gå ner i arbetstid.  Jag ska bli bättre och jag tycker att jag borde få hjälp att bli bättre.

Kärleken förde oss samman – bröllop 30/8

Posted on by

0

Förra lördagen var dagen som jag har längtat efter och den blev så mycket bättre än vad jag eller min man någonsin kunnat hoppas på. Allt flöt på hela dagen utan några missöden (i alla fall som vi vet om). Även vädret var på vår sida när sommaren gjorde comeback. En dag helt i lyckans tecken och inte många tankar ägnades åt nacken eller de problemen. Under dagen var jag för lycklig och fokuserad på dagen för att riktigt känna efter så dagen och kvällen flöt på utan att jag stördes av nacken. Dagen efter gjorde den sig lite påmind men det var det värt. Det hade gått nästan tre år sedan vi träffades första gången, knappt två år sedan trafikolyckan. Vi har gått igenom mycket med tanke på olyckan och de problemen jag har haft efteråt. Men det har bara ökat min kärlek till honom.

Bröllopet då? En perfekt dag från början till slut. Ett av låtvalen på vigseln var ’Den bästa dagen’ och det beskriver verkligen dagen, det var den bästa dagen. En härlig start på dagen på hotellrummet när jag och min tärna fick hår och smink fixat och sen blev det lunch där också Thomas och hans bestman var med. Sen klädde vi på oss kläderna innan vi träffade fotografen och åkte ut till Vätö där vi skulle fota oss och även vigseln skulle vara. Vilken känsla att sätta på sig klänningen! Jag hade ju såklart provat den förut men det blev så påtagligt när allt annat var fixat. Fotograferingen gick jättesmidigt och vi hade en helt fantastik fotograf, Anna Hagvärn, som jag verkligen kan rekommendera! Sen blev det vigsel i Vätö kyrka, en otrolig och obeskrivlig känsla när portarna öppnades och vi såg alla gästerna. Efter vigsel åkte jag och Thomas båt till festplatsen där alla gästerna väntade, sen blev det brudskål och middag följt av en fest.

En underbar dag som jag aldrig ville skulle ta slut, en dag som bara fokuserades på kärleken mellan mig och Thomas. Ingen olycka, smärta eller olika symtomer var i fokus. Så som det ska vara hela tiden egentligen.

Jag är nu gift, någons fru, och namnbytet är på gång. En overklig och helt naturlig känsla. Vi lever kvar i bröllopsbubblan fortfarande även om vardagen är tillbaka. Vardagen som fortsätter med allt vad det innebär med bland annat läkarbesök och fortsatta diskussioner och kämpande mot försäkringskassan och försäkringsbolaget. Med det ovärdeliga stödet från min man.

ring

Semester och snart bröllop

Posted on by

1

Nu har vi äntligen semester igen och det är så skönt. Denna sommar delade vi upp semstern i två+två veckor. De senaste veckorna på jobbet har det varit väldigt mycket och jag har haft en schema som kanske inte var helt ultimat men med sommarbemanning så blir det så ibland. Jobb med få vilodagar och en förkylning på det har gjort sitt till men nu har vi semester och är friska. Denna semsterperiod har vi mycket fokus på vårt stundade bröllop som nu bara är 1,5 vecka bort 🙂 Det känns helt galet att jag ska gifta mig snart och jag kan inte vara lyckligare! Vi har redan gått igenom så mycket och stödet från honom efter trafikolyckan har varit helt ovärdeligt.

Nu är vi i Borlänge och idag har jag varit och gjort de sista ändringarna på bröllopsklänningen och även fått tagit hem den. Tidigare i veckan träffade vi prästen så vi börjar bocka av fler och fler saker på listan. Mellan provningarna idag var jag och sambon på en relax och bara njöt. Bada bastu och bubbelpool och bara var tillsammans. Väldigt skönt!

Jag har även sprungit en gång och planen är en ny löprunda imorgon, skönt att komma igång med löpningen igen efter några veckor där den inte har varit i fokus. Ibland är det segt att lyssna på kroppen även om jag vet att det är det enda rätta.

Nu är all fokus på att vara så pigg som möjligt fram till böllopet så nu blir det att verkligen lyssna på alla kroppens signaler. Mycket vila och ta det lugnt, på söndag åker jag och sambon ut till sommarstugan så då blir det mycket av de sakerna. Att bara vara, vi två.

Tacksam

Posted on by

0

Känslan jag får när vänner och familj gör det lilla extra för att allt ska fungera för mig med tanke på nacken är helt fantastisk. Det syns inte alltis att jag har ont och oftast gör jag mitt bästa att det inte ska synas, jag har inget behov av att andra ska tycka synd om mig. Just det här tillfället hade jag genomfört ändå men det hade varit svårare och jag hade säkerligen haft mer ont. Men med lite tanke från de inblandande så blev dagen till det bästa. Det var inte så stora saker men bara det att det är så mycket lättare att jag får sitta vid ett riktigt bord med stolar när jag äter istället för att sitta på en filt är en liten grej för andra men för mig kan det vara skillnaden på en bra och fungerande dag och en dag som präglas av smärta.

Små grejer för andra kan betyda allt för mig och det är så härligt att veta att de jag omger mig med tänker och gör det lilla extra för att jag ska ha det så bra som möjligt trots problemen med nacken och alla symtomer.

Tillbaka till vardagen och jobb

Posted on by

0

Nu har jag påbörjat min andra jobbvecka efter semestern och visst känns det att det är skillnad på hur nacken mår när jag är ledig och när jag jobbar. Att sitta på jobbet i 12 timmar är inte ultimat men det är så det är. När jag är ledig kan jag själv lättare styra över hur dagen ska se ut och när jag kan vila, när jag är på jobbet är det mycket svårare. Jag kan gå ifrån, om verksamheten tillåter, för att vila men det blir inte på samma sak och större delen av tiden måste jag sitta upp. Men det finns fördelar med att ha så långa dagar som jag har och det är att jag jobbar färre dagar per veckan, i snitt jobbar jag tre dagar i veckan. Detta leder till att jag kan vila mig lite emellan passen och jag försöker lägga schemat så det är så bra som möjligt för mig. Schemat tillåter också en hel del utflykter och annat som förlänger semesterkänslan. Vi har bland annat hunnit med en båtutflykt i skärgården, en cykeltur på Utö och en heldag med brorsonen. Dagar som behövs när nacken gör sig lite påmind under en jobbdag.

semester

Sista semesterveckan då? Den spenderades hemma i Dalarna med lite mindre cykling och lite mer vila. Vi hann träffa vänner och familj och bara ta det lugnt i sambons familjs sommarstuga som ligger precis vid en liten sjö. En Winnerbäcks konsert hann vi med också, med öronproppar som är något jag inte riktigt tyckte var viktigt före olyckan men som nu är ett måste, och några båtturer. Veckan avslutade med att jag fyllde 30 och jag hade ett litet firande med familjen.

tårta

Nu är det tre jobbveckar kvar innan vi går på nästa del av semestern, två veckor till har vi som avslutas med vårt bröllop. Vi inleder också augusti med ett bröllop nu på lördag när våra vänner gifter sig. En middag med ljud och att sitta upp länge är alltid en utmaning men det är så klart värt det med tanke på anledningen!

Gotlandsemester

Posted on by

0

Nu har vi mellanlandat i Stockholm några dagar efter en helt fantastisk vistelse på Gotland. Sambon jobbade i början men vi hann med att njuta av Visby, härliga middagar och alldeles för mycket glass. Jag lyssnade även på en del intressanta seminarier och diskussioner och partiledartalen som hölls under Almedalsveckan.

gotland1

I lördags åkte vi upp till Fårösund där vi skulle bo och utforska Fårö. Vi bodde bara 200 meter från färjeläget på ett jättemysigt litet hotell. Det kan vara en del köer för att ta sig över till Fårö med bil men vi hade våra cyklar med oss och tanken var att vi skulle cykla på Fårö. Finns inget bättre sätt att utforska en plats på än att cykla!

gotland2

Vi cyklade en hel del och kunde verkligen utforska ön och den är fantastisk, ett stycke paradis. Vi hann se det vi ville men ändå kände vi att vi gärna åker tillbaka, helst nästa år. De första dagarna var vi där tillsammans med några goda vänner som campade på Fårö, vi hade tur då de varit där förra året så de kunde visa oss en bra strand och ett fantastiskt fik som vi gjorde mer än ett besök på 🙂 En cykeltur hann vi också med tillsammans. Sen åkte jag och sambon på två egna cykelturer på lite olika längder. Men jag hade velat cykla längre och mer men där satte nacken stopp. Jag blir så frustrerad av att inte kunna göra allt jag vill och att känna att jag mår dåligt efter en cykeltur och samtidigt tacksam för att jag faktiskt kan göra en cykeltur på fyra mil (men med ett långt uppehåll på stranden).

gotland3

Men mest frustrerad, vill inte vara hindrad att göra något. Tre cykeldagar på fyra dagar var på gränsen, sista dagen blev det bara en kortare tur och det var nog bra. Där protesterade nacken ganska tidigt. Men vistelse på Gotland blev ändå helt underbar. Nu fortsätter semestern på annat håll, denna gång med lite mindre cykling och mer vila. Gotland och Fårö kommer vi att återkomma till, med cyklar. Nacken ska inte bestämma över hur vi ska semestra, även om den får vara med på ett hörn och bestämma takten…

Träna

Posted on by

0

Jag har hela tiden sen olyckan försökt att träna och röra på mig. När jag blev utskriven från sjukhuset så sa läkaren att det var bra att jag försökte röra på mig så mycket jag kunde. I början blev det inte mer än korta promenader men när jag blev starkare och mådde bättre så kunde jag också öka träningen. Varje läkare, sjukgymnast, neurolog, kiropraktor som jag har träffat så har de alltid fått samma fråga, kan jag fortsätta träna? Varje gång har jag fått samma svar: Ja. De har uppmuntrat mig till att träna men att samtidigt lyssna på kroppen och anpassa träningen efter nacken och hur jag mår. I början blev det som sagt mest bara korta promenader men sakta men säkert så kunde jag träna annat och träna mer. Jag försöker göra samma saker som jag gjorde innan, jag springer, cyklar, åker skidor och simmar. Senaste halvåret har jag också spelat lite badminton. Allt är väldigt anpassat efter dagsformen och vad jag ska göra under dagen. Det finns stunder där jag tränat (väldigt många gånger) som jag har känt av de olika symtomen och smärtan mer men det har aldrig varit en försämring som har suttit i flera dagar. Så här i efterhand så är jag den första att medge att jag inte borde ha genomfört vissa träningspass men det är lätt att vara efterklok och skadan har inte förvärrats. Det är också ett stort antal träningspass som jag har ställt in eller tagit det väldigt lugnt när nacken har sagt ifrån. Jag är helt övertygad om att jag mår bättre idag tack vare träning, jag tror inte att jag skulle må så bra som jag ändå gör om jag inte hade kommit igång och sen hållit i träningen. Man blir lätt rädd när man får förvärrande symtom och smärta vid rörelse men då det inte förvärrar skadan så tror jag att det för mig bara har varit positivt att träna. Jag mår bra av att träna och har i hela mitt liv gjort det, att kunna fortsätta med det efter olyckan var ju också ett sätt att visa för mig själv att jag mådde okej. Samtidigt kan det säkert vara konstigt för utomstående att jag tränar som jag gör och samtidigt säger att jag har ont och liknande. Jag har full förståelse för detta, men jag har inte gjort något utan att kolla det med mina behandlade läkare och andra kunniga. Skadan förvärras inte av träningen och jag anpassar mig väldigt efter hur jag mår för stunden. Jag mår bättre idag tack vare träningen, det är jag helt övertygad om. Jag kommer att fortsätta att träna, dels för att jag själv mår bra av det men också för att träna upp kroppen och speciellt musklerna i och runtom nacken för att på så sätt bli starkare och må bättre. Träningen har hjälp mig och den kommer att fortsätta att hjälpa mig i framtiden.