Förra lördagen, 22 november, sprang jag tunnelloppet. Ett 10 km lopp i Norra länken innan den öppnades för trafik. Ett riktigt roligt lopp med väldigt många deltagare, jag tror att det var det största 10 km loppet i Europa! Både jag och T sprang samt min mamma och styvpappa. Jag hade bestämt mig innan, tillsammans med min coach från Lofsangruppen, att jag skulle ta det lugnt och inte ha något tidsmål. Detta gjorde jag också, även om jag efteråt var lite besviken på tiden. Svårt att ställa om från att ofta ha tidsmål med löpning till att springa lugnt och försöka minimera smärta och symtom från nacken.

Men huvudsaken var att jag hade skoj, vilket jag hade. Smärt- och symtomfri var jag inte, vilket jag inte hade räknat med heller. Men det var hanterbart hela loppet. Det var ett roligt lopp där sträckan till stor del var i tunneln, förutom start och mål och en liten vända vid 5 km. Tunneln har flera konstverk med olika teman och för loppet hade de gjort extra saker som lasershow, det var även musikunderhållning. Det var ju som sagt väldigt många löpare, över 42 000 var anmälda, men jag stördes inte av att det var mycket folk. Säkert för att jag tog det ganska lugnt. Alla deltagare hade fått reflexvästar och handskar som vi skulle ha på oss så var man än kollade var det ett hav av gula västar. Det var ett roligt lopp och jag blev påmind om hur kul och inspirerande det är att springa lopp. Målet nu är att fortsätta träna smart och förebyggande så jag även nästa år kan springa något lopp. Förhoppningen är att jag då vågar springa snabbare men det viktigaste är att kroppen och speciellt nacken känns bra.

Men tunnelloppet var en häftig upplevelse och jag är glad att jag genomförde det! Nu återstår att se hur jag tycker det är att åka i tunneln med bil.