Ibland lönar det sig att lyssna på kroppen, eller egentligen lönar det sig jämt. Men det är jag dålig på även om jag har blivit bättre. I måndags på jobbet så var det nog inget som var riktigt bra. Smärta i nacke och spänningshuvudvärk och de värktabletter jag hade med mig till jobbet hjälpte inte. Framåt eftermiddagen så kände jag att det inte gick längre och jag hade tur att vi var tre som jobbade den dagen (två är minimum som vi måste vara) så det gjorde inget om jag gick hem. T slutade jobbet tidigare än jag och han kunde hämta mig på vägen hem. Det blev en kväll i soffan med vila och lite starkare värktabletter så släppte det mesta av smärtan på kvällen. Dagen efter gick jag till jobbet igen och det kändes bättre. Så skönt att jag faktiskt lyssnade på hur jag mådde, bara att jobba vidare på det och hoppas jag blir ännu bättre på det i framtiden.

Nu är jag ledig i tre dagar innan jag jobbar helgen och dessa dagar lägger jag in mycket vila, en del träning och idag väntar en lunch med min bror och yngsta brorson och ikväll troligtvis en middag ute med T. En bra dag helt enkelt!

Apropå träning så sprang jag mitt första distanspass för året igår, tidigare jag bara sprungit intervaller. Det gick så himla bra och var jätteskönt! Det blev 40 min vid vattnet i Solna/Sundbyberg i lugnt tempo, fokus på passet var distansen och inte tempot så jag tog det väldigt lugnt. Men jag sprang hela vägen, något jag aldrig gjort förut. Då har jag alltid gått ibland. Väldigt lite smärta och inga symtomer, väldigt nöjd! Härligt när träning ger resultat!

Lyssna på kroppen och våga träna trots whiplashen är viktiga ingredienser för att bra liv, det ger resultat även om det är en bit kvar.