Det finns ju dagar där olyckan gör sig mer påmind än andra men det finns ju också dagar och händelser där jag ändå inser att jag kan göra nästan allt jag gjorde förut men med lite planering och tanke. Gårdagen var en sådan, resan till Tyskland en annan. Igår gjorde jag och sambon en cykelutflykt, 28 km runt Edsviken i norra Stockholm. Cyklingen gick bra och det var en jättetrevlig tur som avslutades med lunch på Ulriksdals slottskafe. Jag kände av nacken när jag cyklade men det var ju inte mer än att jag kunde fullfölja turen och vi kunde ha en väldigt trevlig nationaldag tillsammans. Hela resan till Tyskland gick också väldigt bra. Flygresan gick bättre än jag trodde och väl där var det lika trevligt som vanlig. Vi gjorde utflykter till vingårdar och gick på muséum, såg min lillebror spela fotboll och shoppade i solen. Precis som det brukar och ska vara. Visst, jag mådde illa och hade ont samt hade några obehagliga yrselattacker men det var hanterbart och inget som stoppade mig från det jag ville göra. Så även om jag känner av olyckan så kan jag ändå göra (nästan) allt jag vill göra och det är jag otroligt tacksam över! Med lite planering och tanke så funkar det mesta. Det kunde ha varit värre, tacksamheten och glädjen över att det inte är det är oändlig. Jag kan göra nästan allt och det som inte fungerar nu kanske fungerar i framtiden.

Idag ska jag och sambon flyga till Tyskland och hälsa på familj. Förut hade jag inga problem med att flyga, tvärtom tyckte jag det var kul. Nu är det med lite mer osäkerhet som jag sätter mig på flyget idag. Det är ju inte så att risken är större att något ska hända nu när jag flyger än vad det var innan olyckan men det har väl att göra med känslan att något kan hända. Jag tänkte nog inte tanken att jag skulle råka ut för en bilolycka innan jag gjorde det så då blir ju känslan av att något kan hända när jag flyger påtaglig. Hur irrationell den känslan än är. Jag har redan flugit sen olyckan, tre resor. Första gången flög jag själv och de andra gångerna tillsammans med sambon. Det har ju gått bättre och bättre så det är nog en tidsfråga tills jag inte tycker det är så jobbigt längre. Sen hjälper det så klart att inte flyga själv utan att jag har någon med mig som vet om hur jag känner. Men lite jobbigt är det och det ska bli skönt att komma fram.

När en dag kan vara så perfekt och dagarna efter är smärtan och övriga symtomer så starka och intensiva. När sambon blir så orolig och jag själv blir orolig och irriterad. Irriterad över att detta inte ger med sig, att jag var tvungen att ta smärtstillande för att få en hel natts sömn. Frustrationen när tabletterna bara hjälpte en natt och inte natten som var. Den perfekta dagen bestod av en ledig dag med sambon som innehöll tidig hämtning av brorsonen, picknick i parken och sen några timmars lek i lekparken:) Dagar som denna och gårdagen så är det de perfekta och ibland väldigt vardagliga dagarna som ger mig lite energi och ork att ta mig igenom de jobbiga dagarna.

Efter idag så är vi lediga några dagar så vi ska till Dalarna och fira påsk. Jag hoppas att nacken blir lite bättre under dessa lediga dagar och jag hoppas alla får en trevlig påskhelg. Kör försiktigt! Oavsett hur bråttom ni tror att ni har så är konsekvenserna aldrig värt det. Så bråttom har ingen.

Glad Påsk!