Ett pass kvar innan semestern och det ska bli så skönt! Tyvärr så är det är nattpass men det ska gå det också. Jag har försökt att minska antalet nätter då de blir för jobbiga och det har gått bra. Jag har snälla kollegor som förstår min situation. Direkt efter nattpasset åker jag till Gotland och börjar semestern och träffar sambon som har varit där på jobb i några dagar, äntligen 🙂 Två härliga framsteg har jag lyckats med senaste veckan också, snabbaste tiden på kilometern sen olyckan när jag sprang och sen så körde jag nästan hela vägen från sommarstugan och hem. Sträckan jag körde var inte allt för lång med huvudsaken var att jag körde och jag måste bli bättre på att köra även om jag tycker att det är lite jobbigt. Det blir bättre ju mer jag kör så det är bara att fortsätta. Springningen då, det gick inte jättefort när jag sprang den vanliga rundan på 5 km men det gick snabbare än jag sprungit tidigare och det kändes bra. Jag har försökt att träna mer inriktat och lagt in ett intervallpass i veckan och det har tydligen gett resultat. Det viktigaste är att nacken känns bra och symtomen är hanterbara och inte förvärras. Jag tror att till viss del så har jag varit lite rädd att springa fortare då jag trott att symtomen kan förvärras men det har de inte gjort så jag känner att jag kan fortsätta att öka träningen lite. Det viktiga kommer aldrig att vara att springa på en viss tid eller en viss sträcka utan att nacken känns okej för då mår jag bra.