Känslan av lycka och lättnad som fanns hos mig fram till i helgen var fantastik. Jag hade inte behövt äta värktabletter på en månad. Det om nåt betyder att jag mår bättre, att smärtan jag ändå har dagligen är på en sån nivå att den är hanterbar. Jag som aldrig åt värktabletter innan olyckan klarade sällan vardagen utan de i nästan ett år. Sen kom det berömda bakslaget. En middag på restaurang och en konsert räckte för att jag skulle vakna mitt i natten och inte kunde somna om på grund av smärtan. De två senaste nätterna har jag sovit hela nätterna tack vare värktabletter. Men jag hoppas och tror att det var just ett bakslag, att jag snart kan sova utan de igen.