Det jobbiga när bakslagen kommer lite för ofta och med lite för många symtomer. Att hur jag mår går upp och ner har jag lärt mig att hantera, vissa dagar är bättre än andra. Det är när de dåliga dagarna kommer efter varandra och aldrig tar slut som det blir jobbigt. När jag inte längre kan relatera hur jag mår till någon särskild händelse som det blir extra jobbigt. Att det faktiskt bara är min kropp som säger stopp. Men jag vet att det blir bättre, överlag så mår jag ändå ganska bra. Med dessa jobbiga dagar är ibland för mycket.