Det är lätt att glömma, de där dagarna när allt nästan är som innan olyckan. När smärtan inte är så närvarande och när jag gör det jag vill göra utan att tänka på att det gör ont eller att jag kommer att få ta det lugnt imorgon för att jag gör det här. En dag som är så där vanlig och utan bekymmer. En sån dag som faktiskt kommer oftare ju längre tiden går. En sån dag som är så lätt att glömma när de andra dagarna upptar så mycket mer av mina tankar. Men just idag var en sån dag som var så perfekt, när jag nästan kunde glömma olyckan, när allt var som det borde vara.