Spenderade förra lördagen på möhippa, dagen avslutades på Gröna Lund med femkamp. Många valde också att åka en del åkattraktioner. Något jag själv mer än gärna skulle ha gjort innan olyckan men som jag nu måste avstå. När de andra åkte Twister fick jag sitta på en bänk och vänta på dem.

Men åh vad jag hade velat åka, jag tycker det är så kul. Det har jag alltid gjort, jag har åkt allt som går även om jag ju äldre jag blivit fått lite mer respekt för åkattraktionerna. Men nu får jag stå bredvid istället, jag vågar inte riskera att få mer ont i nacken eller förvärra skadan. I vissa attraktioner, speciellt berg-och-dalbanor så är det väldigt ryckigt och huvudet åker fram och tillbaka. Exakt sådana rörelser som jag inte ska göra. Det är klart att det aldrig kommer vara värt risken att åka en berg-och-dalbana men jag hoppas att jag någon gång i framtiden ska kunna göra det igen. Till dess får jag stå bredvid och se andra åka. Olyckan och skadan ger fler effekter än vad jag kunnat ana från början.