Den gick ju ganska bra, den där flygresan. Jag trodde väl inget annat men klart jag var lite orolig. Mycket psykologiskt, den här ”tänk om” tanken som borde förbjudas eller iallafall kunna kontrolleras lite lättare. Jag vet ju att inget kommer att hända men jag kan ändå inte riktigt släppa tanken på att nåt kan hända ändå. Det gick bra både när vi flög ner och hem. Jag var rädd och nervös och det var värst vid start och landning men med stöd från sambon så gick det mycket bättre än jag hade föreställt mig. Denna resa gick bättre än den förra och den gick mycket bättre än den första jag gjorde efter olyckan så det borde ju betyda att nästa kommer gå ännu bättre och nån gång kommer det inte vara jobbigt alls, så som det var innan olyckan. När jag inte brydde mig alls om att flyga utan jag tyckte det var ganska kul. Nån gång blir det så igen, när ”tänk om” tanken inte tar över allt för mycket utan bara är där som en bra påminnelse att man inte ska ta saker för givet.