Hejja mig!

Ibland lönar det sig att lyssna på kroppen, eller egentligen lönar det sig jämt. Men det är jag dålig på även om jag har blivit bättre. I måndags på jobbet så var det nog inget som var riktigt bra. Smärta i nacke och spänningshuvudvärk och de värktabletter jag hade med mig till jobbet hjälpte inte. Framåt eftermiddagen så kände jag att det inte gick längre och jag hade tur att vi var tre som jobbade den dagen (två är minimum som vi måste vara) så det gjorde inget om jag gick hem. T slutade jobbet tidigare än jag och han kunde hämta mig på vägen hem. Det blev en kväll i soffan med vila och lite starkare värktabletter så släppte det mesta av smärtan på kvällen. Dagen efter gick jag till jobbet igen och det kändes bättre. Så skönt att jag faktiskt lyssnade på hur jag mådde, bara att jobba vidare på det och hoppas jag blir ännu bättre på det i framtiden.

Nu är jag ledig i tre dagar innan jag jobbar helgen och dessa dagar lägger jag in mycket vila, en del träning och idag väntar en lunch med min bror och yngsta brorson och ikväll troligtvis en middag ute med T. En bra dag helt enkelt!

Apropå träning så sprang jag mitt första distanspass för året igår, tidigare jag bara sprungit intervaller. Det gick så himla bra och var jätteskönt! Det blev 40 min vid vattnet i Solna/Sundbyberg i lugnt tempo, fokus på passet var distansen och inte tempot så jag tog det väldigt lugnt. Men jag sprang hela vägen, något jag aldrig gjort förut. Då har jag alltid gått ibland. Väldigt lite smärta och inga symtomer, väldigt nöjd! Härligt när träning ger resultat!

Lyssna på kroppen och våga träna trots whiplashen är viktiga ingredienser för att bra liv, det ger resultat även om det är en bit kvar.

Bröllopsresan

Att åka på två veckors semester som blir så där underbart som man bara kan drömma om, det gjorde vi de sista två veckorna i januari. Bröllopsresan som blev så mycket bättre än jag kunde drömma om. En riktigt bra sak med resan var att jag knappt hade ont i nacken, eller ont hade jag ju ibland men inte som jag brukar. Att vara helt smärtfri en hel dag är inget jag går runt och hoppas på. Men jag har lärt mig att leva med viss smärta och bra dagar, som alla dagar under semestern var, är dagar där nacken bara känns av lite grann. Jag tror till stor del att nacken kändes så bra var för att det var så varmt. När det är kallt så blir nacken alltid lite sämre, troligtvis för att jag går runt och spänner mig lite och inte är så avslappnad som jag är när det är varmare ute. Sen gick ju semester ut på att bara vara och ta det lugnt utan några måsten så jag vilade när jag kände för det. Träningen fick jag till, mycket bättre än jag trodde, allt tack vara min coach i Lofsangruppen som hade planerat det så bra och min man som ställde upp som träningssällskap varje gång, inklusive morgonpromenader trots att han säkert hellre hade sovit 🙂

2015-01-30 08.37.51      2015-01-21 08.17.48

 

Resan då? En drömresa till Karibien med en veckas kryssning och en vecka på hotell på Dominikanska Republiken. En flygresa som gick okej, inte helt bra men den var hanterbar. Hemresan värre än ditresan. Kryssningen överträffade alla förväntningar vi hade, en veckas ren lyx! Bra hytt med balkong och en utsikt vi inte tröttnade på. Sju-rätters till middag och lunch (om man ville). Två poolområden, en uppsjö av utflykter att välja emellan och olika destinationer i Karibien varje dag. Vi snorklade i korallrev, kollade på havssköldpaddor, gick på alldeles för vackra stränder, blev förundrade över de olika städerna och stod alldeles för när en jumbojet som skulle lyfta. Det var en vecka där inget saknades och där vi njöt till fullo av varandra. Två dagar innan kryssning och fem dagar efter så bodde vi på ett all inklusive hotell på norra delen av Dominikanska

2015-01-28 08.37.33-1     2015-01-20 18.10.35

 

Resan blev exakt så bra, eller egentligen bättre än jag hoppas på. En bröllopsresa som blev den resa vi bara kunde drömma. En resa som bara handlade om oss två, bara vi två i fokus bland värme, sol, stränder och hav.

Tunnelloppet

Förra lördagen, 22 november, sprang jag tunnelloppet. Ett 10 km lopp i Norra länken innan den öppnades för trafik. Ett riktigt roligt lopp med väldigt många deltagare, jag tror att det var det största 10 km loppet i Europa! Både jag och T sprang samt min mamma och styvpappa. Jag hade bestämt mig innan, tillsammans med min coach från Lofsangruppen, att jag skulle ta det lugnt och inte ha något tidsmål. Detta gjorde jag också, även om jag efteråt var lite besviken på tiden. Svårt att ställa om från att ofta ha tidsmål med löpning till att springa lugnt och försöka minimera smärta och symtom från nacken.

Men huvudsaken var att jag hade skoj, vilket jag hade. Smärt- och symtomfri var jag inte, vilket jag inte hade räknat med heller. Men det var hanterbart hela loppet. Det var ett roligt lopp där sträckan till stor del var i tunneln, förutom start och mål och en liten vända vid 5 km. Tunneln har flera konstverk med olika teman och för loppet hade de gjort extra saker som lasershow, det var även musikunderhållning. Det var ju som sagt väldigt många löpare, över 42 000 var anmälda, men jag stördes inte av att det var mycket folk. Säkert för att jag tog det ganska lugnt. Alla deltagare hade fått reflexvästar och handskar som vi skulle ha på oss så var man än kollade var det ett hav av gula västar. Det var ett roligt lopp och jag blev påmind om hur kul och inspirerande det är att springa lopp. Målet nu är att fortsätta träna smart och förebyggande så jag även nästa år kan springa något lopp. Förhoppningen är att jag då vågar springa snabbare men det viktigaste är att kroppen och speciellt nacken känns bra.

Men tunnelloppet var en häftig upplevelse och jag är glad att jag genomförde det! Nu återstår att se hur jag tycker det är att åka i tunneln med bil.

 

image

 

image (2)

 

image (3)

 

Ett sista försök…

…att få rätt mot Försäkringskassan. Överklagan till kammarrätten är nu inskickad. image
Får se om de tar upp det och i så fall vad beslutet blir. Gör det inte så mycket för pengarnas skull utan mer för att jag litade på vad läkarna på smärt-rehab sa. Det var deras förslag att jag skulle sjukskriva mig för att få bäst resultat från rehab-programmet och för att klara av vardagen. Efter rehab-programmets slut började jag jobba på deltid igen och efter några månader gick jag upp på heltid. Så jag var inte hemma mer än vad som var absolut nödvändigt. Bara att hoppas att de går på vad mina läkare säger.

Haft en skön dag med T. Vi har vaccinerat oss inför bröllopsresan i januari och ätit lunch på Vapiano i Gamla stan. Nu ska vi fixa lite hemma innan vi ska ner till föreningens gym där jag ska göra ett pass från min coach i Lofsangruppen.

God morgon!

Tidig morgon idag. 04:30 ringde klockan, två dagar i Askersund på en regional samverkanskonferens står på schemat. Ska bli intressant och kul!

Nacken har varit relativt okej senaste dagarna så det är bara att hoppas att den fortsätter så. Jag vet ju inte alltid när det blir värre.

Träningen får jag också till, jag hade ett pass denna vecka som inte krävde någon utrustning så det passet ska jag göra ikväll eller imorgon bitti. Med tanke på träningsverken från passet i tisdags så känns det bra att inte ha ett liknande pass.

Lite snöblandat regn utanför tågfönstret och frukost och Nyhetsmorgon här på tåget. En bra morgon trots att klockan är väldigt tidig. Om nån timme kommer en kollega på tåget också. Livet är rätt bra:) Att jag har en ledig helg tillsammans med T att se fram emot gör det ju inte sämre!

image

En sån där dag

Trött räcker inte alltid till att beskriva hur jag känner. Detta har varit en vecka med massor av jobb och tyvärr så är det en jobbhelg också. Det har inte bara varit operativa 12-timmars pass utan även lite utbildningar och funktionsdagar men jag har varit tvungen att vara på jobbet några timmar iallafall och ibland räcker det. Idag hade jag bara en två-timmars utbildning och åkte sen hem och skulle fixa alla dessa saker jag hade på min att-göra-lista och träna.

Det blev inte riktigt så… Många av sakerna jag skulle ha gjort idag är fortfarande ogjorda. Jag vet ju att det inte gör någonting, inget av sakerna var superviktiga men ändå. Jag hade tänkt att göra det och jag ville göra det och att då inse att jag inte kunde göra det idag är jobbigt. Kroppen sa nej. Ett halverat träningspass fick jag till och lite småsaker orkade jag efter att jag sovit/vilat i tre timmar. Nu hoppas jag bara att jobbhelgen går bra och snabbt. Nästa veckan är betydligt lugnare med bara ett jobbpass och sen blir det en helg i Borlänge.

Nu ska jag njuta av fredagskvällen med T 🙂 Det jag inte kunde göra idag hinner jag göra en annan dag. Det finns viktigare saker i livet.

pumpa

Höst, vardag och träningsverk

Det är en härlig höst vi har och vardagen rullar på. Nacken har efter ett antal besök hos kiropraktorn börjat återgå till något normaltillstånd, ett tillstånd som tyvärr inte betyder att den är helt bra men den gör inte så väldigt ont hela tiden iallafall. Vardagsmotionen som cyklingen till och från jobbet har gett har fått blivit promenader till jobbet istället, det kändes inte helt okej att cykla när jag nästan inte kunde vrida på huvudet. Men promenader till jobbet är skönt det med!

Det jobbiga med allt runt olyckan och skadorna som följde är allt pappersarbete som hör till. Just nu är det en massa frågor och intyg som fixas till advokaten som hjälper oss mot försäkringsbolaget. Nu ska vi upp i trafikskadenämden så får vi se vad som händer.

Förra helgen spenderade vi i sommarstugan och det var jätteskönt. Plockade svamp, tränade och bara gjorde ingenting. En dag åkte vi iväg för att tillsammans med delar av min mans släkt och några av deras vänner laga en tre-rätters middag i skogen över öppen eld. En helt ny upplevelse som var riktigt skoj! Alla hade fått olika rätter som man skulle ha handlat till och en lagade vi maten ute i skogen. Två olika soppor till förrät, två olika paellor till huvudrätt och sen fruktspett med kolasås till efterrätt. Till det tillkom också till kakor och kaffe. Vädret var på vår sida med strålande sol. En fantastisk höstdag!

I veckan har jag haft en förkylning i kroppen som tyvärr gör att jag har mer problen med nacken. Kroppen orkar inte riktigt ta två fighter samtidigt som läkarna uttryckt det. Dålig sömn, mer smärta och symtomer 🙁 Men det går åt rätt håll så det känns bra.

Träningsverken då, jag har börjat med en PT-tjänst online som jag hittills är väldigt nöjd med. Igår var det dags för ett utfallspass och det känns idag 🙂 Berättar mer om det en annan gång för nu ska vi iväg och möta upp några vänner för en (troligtvis) sista cykelutflykt. Planen är en picnic vid Drottningholm.

Rhodos

Nacken har krånglat rejält senaste veckorna och det är så jobbigt. Även om det går åt rätt håll hela tiden så har jag inte energi nog för att gå flera steg tillbaka. Jag kan acceptera att nacken inte är helt hundra men inte att den blir sämre helt plötsligt utan att jag förstår varför.

Fick en akuttid hos en kiropraktor (inte samma jag har gått till då hon inte hade några lediga tider men till en annan på samma ställe) och har nu gått hos honom tre gånger och det har hjälpt. Den är fortfarande inte helt hundra men den är bra mycket bättre än för några veckor sedan. För någon dag sen så kunde jag tvätta håret utan att det gjorde ont så det känns bra. Jag hoppas att det bara var något tillfälligt som gjorde att nacken blev värre och att det inte händer igen.

Nu befinner jag mig på Rhodos och bara har det bra. Solar, badar och äter gott. Träningen får vi också till, tidigt på morgonen då det inte är för varmt. Vi är här för att fira min mammas 60-års dag så även min bror med familj är här. En riktig härlig resa med en massa bra energi. Precis det jag behöver!

Några dagar kvar av resan och då ska jag bara njuta och ladda energi. Jag hoppas det räcker för att orka med hösten och jag hoppas att nacken bara blir bättre, gärna helt bra men det är nog för mycket begärt. Men jag är glad för det lilla, nåt mer kräver jag inte just nu.

Semester och snart bröllop

Nu har vi äntligen semester igen och det är så skönt. Denna sommar delade vi upp semstern i två+två veckor. De senaste veckorna på jobbet har det varit väldigt mycket och jag har haft en schema som kanske inte var helt ultimat men med sommarbemanning så blir det så ibland. Jobb med få vilodagar och en förkylning på det har gjort sitt till men nu har vi semester och är friska. Denna semsterperiod har vi mycket fokus på vårt stundade bröllop som nu bara är 1,5 vecka bort 🙂 Det känns helt galet att jag ska gifta mig snart och jag kan inte vara lyckligare! Vi har redan gått igenom så mycket och stödet från honom efter trafikolyckan har varit helt ovärdeligt.

Nu är vi i Borlänge och idag har jag varit och gjort de sista ändringarna på bröllopsklänningen och även fått tagit hem den. Tidigare i veckan träffade vi prästen så vi börjar bocka av fler och fler saker på listan. Mellan provningarna idag var jag och sambon på en relax och bara njöt. Bada bastu och bubbelpool och bara var tillsammans. Väldigt skönt!

Jag har även sprungit en gång och planen är en ny löprunda imorgon, skönt att komma igång med löpningen igen efter några veckor där den inte har varit i fokus. Ibland är det segt att lyssna på kroppen även om jag vet att det är det enda rätta.

Nu är all fokus på att vara så pigg som möjligt fram till böllopet så nu blir det att verkligen lyssna på alla kroppens signaler. Mycket vila och ta det lugnt, på söndag åker jag och sambon ut till sommarstugan så då blir det mycket av de sakerna. Att bara vara, vi två.

Gotlandsemester

Nu har vi mellanlandat i Stockholm några dagar efter en helt fantastisk vistelse på Gotland. Sambon jobbade i början men vi hann med att njuta av Visby, härliga middagar och alldeles för mycket glass. Jag lyssnade även på en del intressanta seminarier och diskussioner och partiledartalen som hölls under Almedalsveckan.

gotland1

I lördags åkte vi upp till Fårösund där vi skulle bo och utforska Fårö. Vi bodde bara 200 meter från färjeläget på ett jättemysigt litet hotell. Det kan vara en del köer för att ta sig över till Fårö med bil men vi hade våra cyklar med oss och tanken var att vi skulle cykla på Fårö. Finns inget bättre sätt att utforska en plats på än att cykla!

gotland2

Vi cyklade en hel del och kunde verkligen utforska ön och den är fantastisk, ett stycke paradis. Vi hann se det vi ville men ändå kände vi att vi gärna åker tillbaka, helst nästa år. De första dagarna var vi där tillsammans med några goda vänner som campade på Fårö, vi hade tur då de varit där förra året så de kunde visa oss en bra strand och ett fantastiskt fik som vi gjorde mer än ett besök på 🙂 En cykeltur hann vi också med tillsammans. Sen åkte jag och sambon på två egna cykelturer på lite olika längder. Men jag hade velat cykla längre och mer men där satte nacken stopp. Jag blir så frustrerad av att inte kunna göra allt jag vill och att känna att jag mår dåligt efter en cykeltur och samtidigt tacksam för att jag faktiskt kan göra en cykeltur på fyra mil (men med ett långt uppehåll på stranden).

gotland3

Men mest frustrerad, vill inte vara hindrad att göra något. Tre cykeldagar på fyra dagar var på gränsen, sista dagen blev det bara en kortare tur och det var nog bra. Där protesterade nacken ganska tidigt. Men vistelse på Gotland blev ändå helt underbar. Nu fortsätter semestern på annat håll, denna gång med lite mindre cykling och mer vila. Gotland och Fårö kommer vi att återkomma till, med cyklar. Nacken ska inte bestämma över hur vi ska semestra, även om den får vara med på ett hörn och bestämma takten…