Trött räcker inte alltid till att beskriva hur jag känner. Detta har varit en vecka med massor av jobb och tyvärr så är det en jobbhelg också. Det har inte bara varit operativa 12-timmars pass utan även lite utbildningar och funktionsdagar men jag har varit tvungen att vara på jobbet några timmar iallafall och ibland räcker det. Idag hade jag bara en två-timmars utbildning och åkte sen hem och skulle fixa alla dessa saker jag hade på min att-göra-lista och träna.

Det blev inte riktigt så… Många av sakerna jag skulle ha gjort idag är fortfarande ogjorda. Jag vet ju att det inte gör någonting, inget av sakerna var superviktiga men ändå. Jag hade tänkt att göra det och jag ville göra det och att då inse att jag inte kunde göra det idag är jobbigt. Kroppen sa nej. Ett halverat träningspass fick jag till och lite småsaker orkade jag efter att jag sovit/vilat i tre timmar. Nu hoppas jag bara att jobbhelgen går bra och snabbt. Nästa veckan är betydligt lugnare med bara ett jobbpass och sen blir det en helg i Borlänge.

Nu ska jag njuta av fredagskvällen med T 🙂 Det jag inte kunde göra idag hinner jag göra en annan dag. Det finns viktigare saker i livet.

Ett pass kvar innan semestern och det ska bli så skönt! Tyvärr så är det är nattpass men det ska gå det också. Jag har försökt att minska antalet nätter då de blir för jobbiga och det har gått bra. Jag har snälla kollegor som förstår min situation. Direkt efter nattpasset åker jag till Gotland och börjar semestern och träffar sambon som har varit där på jobb i några dagar, äntligen 🙂 Två härliga framsteg har jag lyckats med senaste veckan också, snabbaste tiden på kilometern sen olyckan när jag sprang och sen så körde jag nästan hela vägen från sommarstugan och hem. Sträckan jag körde var inte allt för lång med huvudsaken var att jag körde och jag måste bli bättre på att köra även om jag tycker att det är lite jobbigt. Det blir bättre ju mer jag kör så det är bara att fortsätta. Springningen då, det gick inte jättefort när jag sprang den vanliga rundan på 5 km men det gick snabbare än jag sprungit tidigare och det kändes bra. Jag har försökt att träna mer inriktat och lagt in ett intervallpass i veckan och det har tydligen gett resultat. Det viktigaste är att nacken känns bra och symtomen är hanterbara och inte förvärras. Jag tror att till viss del så har jag varit lite rädd att springa fortare då jag trott att symtomen kan förvärras men det har de inte gjort så jag känner att jag kan fortsätta att öka träningen lite. Det viktiga kommer aldrig att vara att springa på en viss tid eller en viss sträcka utan att nacken känns okej för då mår jag bra.

Mycket i vardagen handlar om att hitta små knep och rutiner som underlättar och minskar smärtan och symtomen från whiplash-skadan. En sådan sak är och har alltid varit träning. Jag har hela tiden sen olyckan försökt att aktivera mig och träna men jag också lyssnat på kroppen och anpassat träningen till hur jag mår. Sen olyckan så har jobbet varit en av de saker som varit jobbigast, det är ett stillasittande jobb framför dator med långa pass. Egentligen så är allt som inte innebär att jag kan lägga mig ner och vila ibland en rejäl utmaning. Men nu har jag hittat ett litet knep som underlättar jobbdagen (egenlitgen två saker då jag också har fått en anpassad stol till jobbet). Det är så enkelt som en promenad till jobbet. Jag har cirka 6 km till jobbet och promenaden tar ungefär 60 minuter. Förutom att det är väldigt skönt att starta dagen med en promenad innan jag ska sitta inomhus så hjälper det att få igång cirkulation så att stelheten från natten försvinner och smärtan håller sig i schack lite längre. Just att sitta still och framförallt framför en dator är två saker som inte underlättar smärtan men med hjälp av bland annat promenaden så är arbetsdagen lite lättare nu.