Snart midsommar

Snart midsommar, i år ska vi fira uppe i Dalarna. Just nu ser ju vädret ut som typiskt midsommarväder (regn och kallt) men det är bara att hoppas att det blir bättre. Sen är det några arbetspass kvar innan första delen av semester börjar. Vi har en veckas semester i juli och sen tre i augusti. Första semesterveckan ska spenderas på Gotland. Cykla och tälta på Fårö med vänner. Ska bli jättemysigt. Vi var där förra året också men då bodde vi på hotell, nu är det dags att testa på campinglivet. Får se hur det går 🙂 Ny cykel har jag i alla fall. Sitter lite mer upprätt så jag hoppas att det underlättar för nacken lite men så länge vi tar pausar och inte cyklar för långa sträckor så går det nog bra. Vi ska inte cykla runt med tältet utan vi utgår från en camping, så det är ingen packning som ska med. Innan Fårö blir det några dagar i Visby.

Träningen går bra, jag tränar fortfarande med Lofsangruppen och det är den bästa investeringen i mig själv som jag har gjort. Jag har kommit så mycket längre och kan träna mer smärtfritt nu än förut. Stryka och löpning är fokus och det är så kul! Jag märker resultat och för första gången sen olyckan så kan jag springa några kilometer utan smärta.

Men livet fortsätter, smärtan finns där men nu är det ju mer ett ”normalt” inslag. Jag vänjer mig vid den, så ska det ju inte vara men det är så det är.

Fighten fortsätter

Åh vad tiden går fort! Nyss var det ju vinter och nu är det (nästan iaf) sommar. Jobbet fortsätter att gå bra även om vissa dagar är jobbigare än andra, det ska blir skönt med semester! Jag fortsätter min kamp mot försäkringskassan och försäkringsbolaget. Nu är i alla fall allt inskickat till försäkringsbolaget för att mitt ärende ska upp i trafikskadenämnden. Får se hur det går, är väldigt glad att vi har hjälp av en advokat. Det hade inte gått annars. Det är tillräckligt med pappersarbete med hjälp, utan hjälp hade vi inte vetat vad vi skulle göra och hade inte orkat göra det själva tror jag. Ibland vill jag bara ge upp allt och låta det vara för att jag inte orkar men samtidigt så vill jag ju ha rätt. Mina problem beror på trafikolyckan, inget annat och då borde jag få ersättning för det. Det handlar ju också om en säkerhet att jag kan få hjälp i framtiden om mina besvär blir värre. Nu gör jag allt jag kan (utan sjukvården) att må så bra som möjligt och tränar målinriktat och medvetet för att minska besvären, jag vet vad som förvärrar symtomerna och jag försöker göra allt jag kan för att hålla de på en acceptabel nivå. Men saker kan hända, jag hoppas ju självklart att det ändras till det bättre men om det skulle blir sämre så vill jag känna att jag kan få den hjälp jag behöver.

Detta gäller också försäkringskassan som jag i nuläget inte har något förtroende för, jag har ingen förhoppning om att få hjälp av de när jag faktiskt behöver det. De får gärna bevisa att jag har fel. Nu har jag skickat in en ny ansökan (en annan mot den jag skickat in förut) för att se om jag kan få ersättning för den tiden jag var sjukskriven för att gå på smärtrehab hösten 2013. Denna gång söker jag om förebyggande sjukpenning, vi får se. Först måste läkarna på smärtrehab skriva ett nytt intyg och sen ska Försäkringskassan ta ett beslut. Följetången fortsätter, jag hoppas att det blir några positiva besked snart!

 

Hejja mig!

Ibland lönar det sig att lyssna på kroppen, eller egentligen lönar det sig jämt. Men det är jag dålig på även om jag har blivit bättre. I måndags på jobbet så var det nog inget som var riktigt bra. Smärta i nacke och spänningshuvudvärk och de värktabletter jag hade med mig till jobbet hjälpte inte. Framåt eftermiddagen så kände jag att det inte gick längre och jag hade tur att vi var tre som jobbade den dagen (två är minimum som vi måste vara) så det gjorde inget om jag gick hem. T slutade jobbet tidigare än jag och han kunde hämta mig på vägen hem. Det blev en kväll i soffan med vila och lite starkare värktabletter så släppte det mesta av smärtan på kvällen. Dagen efter gick jag till jobbet igen och det kändes bättre. Så skönt att jag faktiskt lyssnade på hur jag mådde, bara att jobba vidare på det och hoppas jag blir ännu bättre på det i framtiden.

Nu är jag ledig i tre dagar innan jag jobbar helgen och dessa dagar lägger jag in mycket vila, en del träning och idag väntar en lunch med min bror och yngsta brorson och ikväll troligtvis en middag ute med T. En bra dag helt enkelt!

Apropå träning så sprang jag mitt första distanspass för året igår, tidigare jag bara sprungit intervaller. Det gick så himla bra och var jätteskönt! Det blev 40 min vid vattnet i Solna/Sundbyberg i lugnt tempo, fokus på passet var distansen och inte tempot så jag tog det väldigt lugnt. Men jag sprang hela vägen, något jag aldrig gjort förut. Då har jag alltid gått ibland. Väldigt lite smärta och inga symtomer, väldigt nöjd! Härligt när träning ger resultat!

Lyssna på kroppen och våga träna trots whiplashen är viktiga ingredienser för att bra liv, det ger resultat även om det är en bit kvar.

Bröllopsresan

Att åka på två veckors semester som blir så där underbart som man bara kan drömma om, det gjorde vi de sista två veckorna i januari. Bröllopsresan som blev så mycket bättre än jag kunde drömma om. En riktigt bra sak med resan var att jag knappt hade ont i nacken, eller ont hade jag ju ibland men inte som jag brukar. Att vara helt smärtfri en hel dag är inget jag går runt och hoppas på. Men jag har lärt mig att leva med viss smärta och bra dagar, som alla dagar under semestern var, är dagar där nacken bara känns av lite grann. Jag tror till stor del att nacken kändes så bra var för att det var så varmt. När det är kallt så blir nacken alltid lite sämre, troligtvis för att jag går runt och spänner mig lite och inte är så avslappnad som jag är när det är varmare ute. Sen gick ju semester ut på att bara vara och ta det lugnt utan några måsten så jag vilade när jag kände för det. Träningen fick jag till, mycket bättre än jag trodde, allt tack vara min coach i Lofsangruppen som hade planerat det så bra och min man som ställde upp som träningssällskap varje gång, inklusive morgonpromenader trots att han säkert hellre hade sovit 🙂

2015-01-30 08.37.51      2015-01-21 08.17.48

 

Resan då? En drömresa till Karibien med en veckas kryssning och en vecka på hotell på Dominikanska Republiken. En flygresa som gick okej, inte helt bra men den var hanterbar. Hemresan värre än ditresan. Kryssningen överträffade alla förväntningar vi hade, en veckas ren lyx! Bra hytt med balkong och en utsikt vi inte tröttnade på. Sju-rätters till middag och lunch (om man ville). Två poolområden, en uppsjö av utflykter att välja emellan och olika destinationer i Karibien varje dag. Vi snorklade i korallrev, kollade på havssköldpaddor, gick på alldeles för vackra stränder, blev förundrade över de olika städerna och stod alldeles för när en jumbojet som skulle lyfta. Det var en vecka där inget saknades och där vi njöt till fullo av varandra. Två dagar innan kryssning och fem dagar efter så bodde vi på ett all inklusive hotell på norra delen av Dominikanska

2015-01-28 08.37.33-1     2015-01-20 18.10.35

 

Resan blev exakt så bra, eller egentligen bättre än jag hoppas på. En bröllopsresa som blev den resa vi bara kunde drömma. En resa som bara handlade om oss två, bara vi två i fokus bland värme, sol, stränder och hav.

Att vilja

När jag vill en sak och kroppen en annan, vem ska vinna? Oftast blir det en kompromiss, där jag gör det jag vill så länge inte kroppen kommer att lida för det allt för länge. Detta innebär att jag, väldigt länge, kan göra det jag gjorde förut och det som alla andra gör. Detta är självklar väldigt skönt, att livet är nästan som innan olyckan. Men samtidigt lite jobbigt, hur länge ska jag kämpa så det inte märks att jag mår dåligt? Hur mycket, eller hur länge, vågar jag gå emot kroppen? Ibland gör jag det för ofta, eller för länge. Att inte inse att det är okej att visa att jag kanske mår dåligt, eller i alla fall sämre än jag skulle vilja.

Nu menar jag inte att mår dåligt jämt, men en dag är aldrig helt smärt- eller symptomfri. Egentligen är det inget jag eftersträvar, inte för att jag inte vill det. Tvärtom! Det skulle vara det bästa men just nu tror jag inte det är ett troligt scenario. Däremot eftersträvar jag att jag ska bli bättre och jag blir bättre! Men vissa dagar vill jag bara kämpa lite mindre, att tillåta mig att må lite sämre. Även om jag inte är sjuk på det sättet som många förstår, som att ha feber eller en förkylning, så mår jag ibland sämre och då måste jag bli bättre att tillåta mig att vara så. Fast på det stora hela så mår jag bättre nu än för ett år sen och det är det som betyder något.

2015-02-20 13.01.31 En sån dag där mycket var väldigt bra! En halvdag i slalombacken för nån vecka sen.

Det bästa året

Redan nytt år, 2015. Jag ser tillbaka på 2014 och undrar hur något år kan bli bättre? Jag gifte mig, jag är någons fru och jag kan inte var lyckligare! Jag investerade i mig själv när jag började träna med lofsangruppen och min fantastiska coach Louise. Målet är att träna smärtfritt och bli en bättre löpare. Nacken ska inte hindra mig från träningen och det ska inte bestämma över mitt liv. 2014 blev året där nacken ändå kändes helt okej även om året slutade sådär. 2015 ska den ta ännu mindre plats. När sjukvården inte kan göra så mycket så försöker jag själv med hjälp av lofsangruppen och stöd från familj och vänner.

Även om jag inte vet hur 2015 ska kunna toppa 2014 så gör vi ett försök med en bra start. Idag flyger vi till Dominikanska Republiken för vår bröllopsresa 🙂

Yasuragi och var försiktiga i jultrafiken

Ett dygn på spa var så välbehövligt efter några veckor där jag har mått mindre bra. Vet inte riktigt vad som har gjort att jag har mått sämre men har varit väldigt trött och haft ont. Hoppas det bara är något tillfälligt och att det blir bättre snart. Jag har fått till lite längre ledigheter nu över jul och nyår även utan semester, fördelen med att jobba skift. Men jag längtar så till den 17 januari då vi åker på en tvåveckors resa till Karibien, vår bröllopsresa 🙂

Vistelsen på Yasuragi var min 30-års present från T. Det var helt underbart! Jag har varit där förut men det är lika härligt varje gång. Vi hade en tidig incheckning vilket gjorde att vi kunde komma från 10:30 på fredagen. Vi var där fredag-lördag och det märktes att det var en fredag för det var ganska lite folk och det var jätteskönt att det var lite lugnare. Mycket bad, lite simning och att bara vara. Precis som det ska vara. Vi hade även bokat in en bambumassage, otroligt skönt och funkade bra även med nacken. En trevlig middag och en härlig förmiddag fick vi också innan vi checkade ut. Bästa presenten som inte kunde komma lägligare. Jag behövde få vila och inte göra någonting. Det löser inte allt men det hjälpte.

Utvilade men ändå lite trötta efter ett helt fantastiskt dygn tog vi oss an julhetsen på Bromma Blocks och handlade det sista. Mycket folk men det gick ändå ganska bra. Igår var vi barnvakt till A på dagen innan båda jag och T jobbade. På julaftonsmorgon åker vi hem till Borlänge för några dagars julledighet med nära och kära. Så som det ska vara.

image (4)

Kör försiktigt om ni ska ut i trafiken, det viktigaste är att komma fram. Det är bättre att komma fram sent. Alla vill komma fram till sina julfiranden så tänkt på varandra, håll avstånd och låt resan ta lite extra tid. Att du har bråttom kommer aldrig vara värt risken att råka ut för en olycka. Så bråttom har du inte.

 

Äntligen december

Vad härligt att det är december! Jag som älskar jul och allt som hör till har ju längtat sen förra julen 🙂 Julpyntat har vi redan gjort, i år gjorde vi det väldigt tidigt på grund av att vi jobbade så mycket fram till första advent. Lite julbak gjorde vi i måndags med pepparkakor, lussekatter och saffransbullar. Vi har även varit till underbara Ulriksdals Slottsträdgård och inhandlat julblommor som vi fixade till hemma.

imageimage

Nu saknas bara snön som jag hoppas kommer snart. Idag gick vi i Gamla stan och julmarknaden där, den är ju alltid mysig men lite fel kändes det när det regnade… Allt blir mysigare med snö och framför allt blir det så mycket ljusare. När jag går till jobbet så är det nattsvart, lite trist! Men det är skönt ändå, jag tror absolut att jag mår bättre när jag rör på mig. När jag ska sitta på jobbet i tolv timmar är det skönt att börja dagen på ett bra sätt för att underlätta för nacken. Nu befinner vi oss i Linköping och hälsar på vänner, vi ska även träffa en kusin och hennes sambo och fika. Det är en härlig helg har vi framför oss!

Tunnelloppet

Förra lördagen, 22 november, sprang jag tunnelloppet. Ett 10 km lopp i Norra länken innan den öppnades för trafik. Ett riktigt roligt lopp med väldigt många deltagare, jag tror att det var det största 10 km loppet i Europa! Både jag och T sprang samt min mamma och styvpappa. Jag hade bestämt mig innan, tillsammans med min coach från Lofsangruppen, att jag skulle ta det lugnt och inte ha något tidsmål. Detta gjorde jag också, även om jag efteråt var lite besviken på tiden. Svårt att ställa om från att ofta ha tidsmål med löpning till att springa lugnt och försöka minimera smärta och symtom från nacken.

Men huvudsaken var att jag hade skoj, vilket jag hade. Smärt- och symtomfri var jag inte, vilket jag inte hade räknat med heller. Men det var hanterbart hela loppet. Det var ett roligt lopp där sträckan till stor del var i tunneln, förutom start och mål och en liten vända vid 5 km. Tunneln har flera konstverk med olika teman och för loppet hade de gjort extra saker som lasershow, det var även musikunderhållning. Det var ju som sagt väldigt många löpare, över 42 000 var anmälda, men jag stördes inte av att det var mycket folk. Säkert för att jag tog det ganska lugnt. Alla deltagare hade fått reflexvästar och handskar som vi skulle ha på oss så var man än kollade var det ett hav av gula västar. Det var ett roligt lopp och jag blev påmind om hur kul och inspirerande det är att springa lopp. Målet nu är att fortsätta träna smart och förebyggande så jag även nästa år kan springa något lopp. Förhoppningen är att jag då vågar springa snabbare men det viktigaste är att kroppen och speciellt nacken känns bra.

Men tunnelloppet var en häftig upplevelse och jag är glad att jag genomförde det! Nu återstår att se hur jag tycker det är att åka i tunneln med bil.

 

image

 

image (2)

 

image (3)

 

Ett sista försök…

…att få rätt mot Försäkringskassan. Överklagan till kammarrätten är nu inskickad. image
Får se om de tar upp det och i så fall vad beslutet blir. Gör det inte så mycket för pengarnas skull utan mer för att jag litade på vad läkarna på smärt-rehab sa. Det var deras förslag att jag skulle sjukskriva mig för att få bäst resultat från rehab-programmet och för att klara av vardagen. Efter rehab-programmets slut började jag jobba på deltid igen och efter några månader gick jag upp på heltid. Så jag var inte hemma mer än vad som var absolut nödvändigt. Bara att hoppas att de går på vad mina läkare säger.

Haft en skön dag med T. Vi har vaccinerat oss inför bröllopsresan i januari och ätit lunch på Vapiano i Gamla stan. Nu ska vi fixa lite hemma innan vi ska ner till föreningens gym där jag ska göra ett pass från min coach i Lofsangruppen.