Elias

Posted on 27 mars, 2018 by Helena

Äntligen är han han här ❤️ Leas lillebror Elias föddes 13 februari. Så lillebror är ju redan sex veckor. Tiden går fort och nu har vi landat i en vardag igen. Förlossningen gick, precis som med storasyster, fort men det gick bra. Från första värken till han är född tog det drygt 5 timmar.

Utflykt til Vallentunasjön med skridskoåkning

Utflykt till skärgården.

Jag hade inga problem eller liknande med tanke på nacken och whiplashen. Men tyvärr så har jag redan börjat få lite känningar av nacken nu. Det hjälper ju inte heller av att man bär mycket och sitter i säkert fel ställningar när jag ger honom mat.

Men jag är glad hur kroppen har återhämtat sig och även om det är några moment till innan vi kommer hemifrån har vi ändå kunnat njuta av den vinter som äntligen kom till Stockholmsområdet och nu även de första vårdagarna.

Jag går promenader medan storasyster är på förskolan och sen är det full fart hemma 😊 Vi har haft utflykter till sjön med skridoåkning och en härlig solig vinterdag i skärgården. För två veckor sedan drog också familjeknytte igång. I höstas gick Lea på skogsknopparna (Frilufsfrämjandet) och nu har gruppen gått upp en åldersgrupp till knytte. Även lillebror får följa med och det är riktigt trevlig förmiddag i skogen.

Matsäckspaus under familjeknytte.

Nu hoppas jag att nacken inte börja krångla allt för mycket, det är dags att börja träna för att förhindra eventuella problem.

Flera första gången

Posted on 14 februari, 2017 by Helena

Det har varit en del ”första gången” händelser senaste tiden för Lea och för oss som föräldrar. Första julen, första nyåret och framförallt första födelsedagen. Att vår lilla tjej redan är 1 år! Tiden går så fort och det enda jag kan göra är att försöka hänga med. Det var en härlig första jul som spenderades i Dalarna hos mor- och farföräldrar. Lea blev bortskämd med en massa fina saker. Första mötet med tomten gick också bra, det var inte så mycket reaktion över huvud taget: På juldagen vid andra mötet var det en liten mer skeptisk Lea. Hon hade ju också sån tur att hon fick fira en liten julafton redan i början av december när hennes morfar var hemma i Sverige.

Lea på sin första jul

Sen fick vi även fira hennes första födelsedag. En dag där vi invigde pulkan och åt pannkakor och rulltårta. Då vi fortfarande var kvar i Dalarna och hade bestämt att hon skulle få ha sitt 1-års kalas hemma senare i januari så blev det inte så mycket firande. Det tog vi igen sen när vi bjöd familjen på kalas med babblarna-tårta och en massa annat gott. En stolt Lea fick ännu en gång så mycket fina och bra saker.

En babblarna-tårta, ett självklart val som 1-års tårta enligt Lea 😊

Nyår spenderades i huset med besök av vänner, Lea var med under förrätten och sen tog vi en paus och la henne innan vi fortsatte med middagen. En lyckad kväll där Thomas fick inviga en av julklapparna, en brännare. Crème brûlée var kvällen dessert 🙂

Det var några väldigt lyckad jul/nyår/kalas helger där jag mådde bra och fick umgås med min familj. De två personer som får mig att må så bra.

Träna för livet

Posted on 5 februari, 2017 by Helena

Jag har alltid tränat och tyckt att det har varit kul. Som yngre tränade jag diverse sporter med fokus på handboll och senare blev det löpning och klasser på Friskis & Svettis. När olyckan hände och problemen med nacken började … Continue reading →

Första nattpasset

Posted on 27 januari, 2017 by Helena

Nu är jag på väg hem från mitt första nattpass efter jag kom tillbaka till jobbet. Gick förvånansvärt bra och nu hoppas jag bara att återhämtningen går lika bra. Jag tycker egentligen inte om att jobba natt, speciellt efter olyckan, men det ingår så det är bara att göra det. Men det finns ju fördelar också. Igår kunde jag vara med Lea på öppna förskolan vilket alltid är lika kul! Hon har börjat prata mer och mer och pekar på saker, vi har lite svårt att förstå vad hon menar men det går framåt 😊

Nu ska jag leka och mysa lite med Lea innan jag somnar. Sen ska vi ner till Vallentuna centrum i eftermiddag, gå på café och handla lite. Lite lagom aktivitet efter ett nattpass.

Årsdagen och desto roligare månadsdagar

Posted on 30 oktober, 2016 by Helena

När årsdagen av olyckan gick nästan obemärkt förbi så känns det som att livet har blivit så mycket mer än olyckan i sig. Livet går vidare och annat tar över och det är både skönt och roligt. Ett kvitto på att jag mår bra idag.

Bild från olyckan den 27 oktober 2012

Desto roligare var dagen efter (28 oktober) då Lea blev 10 månader. Vår glada och alltid utforskande tjej har nu funnits hos oss i 10 månader. Helt galet vad tiden har gått fort och ändå är hon den mest självklara delen av våra liv.

Lea, 10 månader, bland äpplen vid Äppelfabriken.

Solen gjorde ett välkommet besök i veckan och barnvagnspromenaderna blev mycket skönare 🙂 Veckan har annars varit som de är för det mesta, varit på öppna förskolor och träffat vänner (och deras barn). Men jag klagar inte! Så härligt att vara hemma med Lea. Thomas var ledig i helgen och igår var vi till Drottningholm och tog en promenad. Härligt höstväder och vi var inte ensamma där. Försökte oss på några höstbilder men Lea ville sällan vara still men kul hade vi och nåt kort blev nog bra. Sen avslutade vi med ett besök på Äppelfabriken på Färingsö. Ett ställe som alltid är värt ett besök.

Träningen går framåt. När jag blev gravid och även efter förlossningen så har fokus varit att bygga upp och återbygga kroppen men nu har jag lite andra fokus. Jag vill springa längre och snabbare och försöker bygga upp kroppen så den blir ännu starkare. Dels för att orka med en snart 1-åring men också för att fortsätta hålla smärtan från nacken på en sån nivå att den inte blir en stor del i livet. Så igår startade jag dagen med en lugn jogg på 50 min runt Solna. Bra start på dagen 🙂

Länge sen…

Posted on 23 oktober, 2016 by Helena

Nu var det väldigt länge sen jag skrev nåt. Livet (eller rättare sagt ett nytt litet liv) kom emellan och har tagit vår tid och kärlek. Vår dotter (min man hade gissat rätt) som var beräknad till den 10 januari 2016 ville hellre komma till oss redan i december 2015 så den 28 ändrades våra liv totalt och det har varit den mest fantastiska resan sen dess. Förlossningen gick väldigt bra och otroligt snabbt. Jag tror inte ens barnmorskan hann kolla i journalen om mina nackproblem innan Lea föddes men det behövdes inte heller. Det enda som märktes från skadan var på BB när de ville kolla hur sent i graviditeten jag hade tagit vissa mediciner som kan gå påverka barnet så det ska övervakas extra när det väl är fött. Men jag hade slutat med de så fort jag fick veta att jag var gravid.

Nacken börjar tyvärr kännas mer och mer nu men fortfarande på en väldigt acceptabel nivå. Det är nog bara logiskt att den börjar kännas nu när Lea blir större. Det är tyngre att bära henne och nu gör jag det mer korta stunder vilket gör att jag inte använder bärselen lika ofta som jag gjorde när hon var yngre. Men jag försöker tänka på det och jag fortsätter träna för att hålla smärtan borta.

Annars består dagarna mest av att njuta och hänga med på Leas alla upptåg. Det är en väldigt glad och nyfiken tjej och dessa 10 månader (om några dagar iaf) har gått så fort och det har varit så underbart. Men jag tycker det är väldigt skönt och roligt att skriva här så nu dröjer det inte lika länge men kanske blir lite om min vardag som mamma varvat med nackproblematiken.

Jag blinkade

Tag Archives: mamma