Nu var det väldigt länge sen jag skrev nåt. Livet (eller rättare sagt ett nytt litet liv) kom emellan och har tagit vår tid och kärlek. Vår dotter (min man hade gissat rätt) som var beräknad till den 10 januari 2016 ville hellre komma till oss redan i december 2015 så den 28 ändrades våra liv totalt och det har varit den mest fantastiska resan sen dess. Förlossningen gick väldigt bra och otroligt snabbt. Jag tror inte ens barnmorskan hann kolla i journalen om mina nackproblem innan Lea föddes men det behövdes inte heller. Det enda som märktes från skadan var på BB när de ville kolla hur sent i graviditeten jag hade tagit vissa mediciner som kan gå påverka barnet så det ska övervakas extra när det väl är fött. Men jag hade slutat med de så fort jag fick veta att jag var gravid.

Nacken börjar tyvärr kännas mer och mer nu men fortfarande på en väldigt acceptabel nivå. Det är nog bara logiskt att den börjar kännas nu när Lea blir större. Det är tyngre att bära henne och nu gör jag det mer korta stunder vilket gör att jag inte använder bärselen lika ofta som jag gjorde när hon var yngre. Men jag försöker tänka på det och jag fortsätter träna för att hålla smärtan borta.

Annars består dagarna mest av att njuta och hänga med på Leas alla upptåg. Det är en väldigt glad och nyfiken tjej och dessa 10 månader (om några dagar iaf) har gått så fort och det har varit så underbart. Men jag tycker det är väldigt skönt och roligt att skriva här så nu dröjer det inte lika länge men kanske blir lite om min vardag som mamma varvat med nackproblematiken.