Elias

Äntligen är han han här ❤️ Leas lillebror Elias föddes 13 februari. Så lillebror är ju redan sex veckor. Tiden går fort och nu har vi landat i en vardag igen. Förlossningen gick, precis som med storasyster, fort men det gick bra. Från första värken till han är född tog det drygt 5 timmar.

A475034C-E2DF-4216-88EE-C608FDA2E00E

Utflykt til Vallentunasjön med skridskoåkning

F6D1F9FD-5615-46D8-9F87-2BC14EAB51EF   D4BDEEA2-993B-44F2-B50A-0CF6A67B349F

Utflykt till skärgården. 

Jag hade inga problem eller liknande med tanke på nacken och whiplashen. Men tyvärr så har jag redan börjat få lite känningar av nacken nu. Det hjälper ju inte heller av att man bär mycket och sitter i säkert fel ställningar när jag ger honom mat.

Men jag är glad hur kroppen har återhämtat sig och även om det är några moment till innan vi kommer hemifrån har vi ändå kunnat njuta av den vinter som äntligen kom till Stockholmsområdet och nu även de första vårdagarna.

Jag går promenader medan storasyster är på förskolan och sen är det full fart hemma 😊 Vi har haft utflykter till sjön med skridoåkning och en härlig solig vinterdag i skärgården. För två veckor sedan drog också familjeknytte igång. I höstas gick Lea på skogsknopparna (Frilufsfrämjandet) och nu har gruppen gått upp en åldersgrupp till knytte. Även lillebror får följa med och det är riktigt trevlig förmiddag i skogen.

5E74FABC-3B25-4777-8ED3-7001E3C5FAE2

Matsäckspaus under familjeknytte. 

Nu hoppas jag att nacken inte börja krångla allt för mycket, det är dags att börja träna för att förhindra eventuella problem.

 

Länge sen…

Nu var det väldigt länge sen jag skrev nåt. Livet (eller rättare sagt ett nytt litet liv) kom emellan och har tagit vår tid och kärlek. Vår dotter (min man hade gissat rätt) som var beräknad till den 10 januari 2016 ville hellre komma till oss redan i december 2015 så den 28 ändrades våra liv totalt och det har varit den mest fantastiska resan sen dess. Förlossningen gick väldigt bra och otroligt snabbt. Jag tror inte ens barnmorskan hann kolla i journalen om mina nackproblem innan Lea föddes men det behövdes inte heller. Det enda som märktes från skadan var på BB när de ville kolla hur sent i graviditeten jag hade tagit vissa mediciner som kan gå påverka barnet så det ska övervakas extra när det väl är fött. Men jag hade slutat med de så fort jag fick veta att jag var gravid.

Nacken börjar tyvärr kännas mer och mer nu men fortfarande på en väldigt acceptabel nivå. Det är nog bara logiskt att den börjar kännas nu när Lea blir större. Det är tyngre att bära henne och nu gör jag det mer korta stunder vilket gör att jag inte använder bärselen lika ofta som jag gjorde när hon var yngre. Men jag försöker tänka på det och jag fortsätter träna för att hålla smärtan borta.

Annars består dagarna mest av att njuta och hänga med på Leas alla upptåg. Det är en väldigt glad och nyfiken tjej och dessa 10 månader (om några dagar iaf) har gått så fort och det har varit så underbart. Men jag tycker det är väldigt skönt och roligt att skriva här så nu dröjer det inte lika länge men kanske blir lite om min vardag som mamma varvat med nackproblematiken.