Nytt år. Jag lämnar ett jobbigt men ändå ett väldigt bra år bakom mig och hoppas på ett fantastiskt 2014. Hälsomässigt har det varit tufft och så mycket har varit fokuserat på hur jag mår och alltför mycket har blivit styrt efter det. Något som jag hoppas blir mindre under det kommande året. Året har inneburit så mycket positiva händelser som har gjort att året ändå blir ett bra år men det är klart att det skulle ha varit så mycket bättre om jag inte hade mått dåligt.

2014. Ett år där lediga dagar inte alltid måste innebära att vila eller där jag inte kan planera allt jag vill om jag skulle må dåligt. Ett år där middagar och familjehögtider inte måste innebära att jag mår dåligt några dagar efteråt. Ett år där jag hoppas att mina nackbesvär blir färre och att besvären kommer mer sällan och lite mildare. Ett år som styrs av vad jag vill göra och inte av vad jag kan göra. Jag hoppas på ett år där vardagen blir lättare och där min sambo inte behöver göra allt. Där jag kan ställa upp för honom och inte bara han för mig. 2013 blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. På många sätt blev den bättre än jag kunde föreställa mig med inflyttning i gemensam lägenhet och förlovning framför Colosseum i Rom som absoluta höjdpunkter. Men jag kunde aldrig tro att jag skulle ha dessa besvär som jag har haft och aldrig att besvären skulle hålla i sig så länge.

2013 blev året där skadorna och besvären från trafikolycka tog mycket tid och energi, 2014 ska det inte få göra det. 2014 ska bli året där jag verkligen känner att jag blir bättre, där jag inte behöver känna smärta varje dag. Året då trafikolyckan blir mer ett minne istället för konstanta påminnelser om den. 2014 ska bli året då jag gifter mig och börjar ett nytt kapitel i mitt liv, ett kapitel där jag inte hade tänkt att trafikolyckan inte ska få så stor del av.