Våfflor ute i skogen

När vi är ute i skogen och vill äta mat så har vi ofta något som går enkelt och snabbt, korv med bröd är en klassiker. Men ibland så vill vi (mest föräldrarna) förnya oss och oftast så går det minst lika bra att göra något annat än just korv med bröd. En sak som vi länge pratat om är att vi ska köpa ett våffeljärn då det är något som barnen tycker om hemma och våfflor och frisk luft är en magisk kombination. Så när vi fick hem ett våffeljärn från Smart Fritid så var alla sugna på att testa.

Under en helg i skärgården fick vi tillfälle att testa. Det var en novemberhelg som bjöd på alla sorters väder och just när vi stod ute och eldade och fixade våfflor så var det både sol, regn och snö 😊 Men vi fick igång elden och kunde börja värma järnet. När vi fick hem järnet så fanns det enkla instruktioner för att förbereda järnet för användning. Lite inkörning innan vi fick till våfflorna men sen blev de riktigt bra och väldigt goda! Även två av barnens kusiner var med så vi vuxna fick vara snabba om vi också skulle få.

Nu längtar vi ut till nästa gång vi får tillfället att våffeljärnet. Kanske får blir ett adventsfika men saffransvåfflor nästa gång.

Våffeljärnet hittar ni på Smart Fritid Våffeljärn gjutjärn – för öppen eld – köp av Smart Fritid!

Vandra med barn

Jag tycker inte att det ska vara krångligt att vandra med barn. Det mesta går att anpassa så att barnen kan hänga på och tycka det är roligt. Sen tror jag också att barn överlag klara mer än vad många tror. Men det beror ju självklart på barnen och hur vana de är att promenera överlag. Våra är väldigt vana vid att gå överallt och Lea gick förra sommaren cirka 10 km på en dag, då var hon 3,5 år. Klart det tog längre tid än om en vuxen hade gått men samtidigt så är det inte tiden som är det viktiga när man vandrar med barn. Vi har också lärt oss att hon ”klagar” som mest den första kilometern och sen är det sällan problem. Någon extra paus och lite snacks och lite lekar på vägen så är det sällan några sura miner. Men det är också viktigt att lyssna av barnen och få en känsla av hur de klarar att vandra. Om ett barn sällan går naturligt i vardagen tror jag inte att det är någon bra ide att gå långa vandringar på semestern. Men den logiken är samma på vuxna, allt blir roligare och en bättre upplevelse om man är förberedd.

58395086-4ED4-4A3C-A3AF-3ED881D36C98     1E53A682-C329-41D5-8212-8B6D2CB83814
Bilder från Leas hittils längsta vandring. Det blir alltid roligare om man hittar ett träd att klättra i och när det finns vatten att utforska!

Det är också viktigt att göra vandringarna för att barnen ska tycka det är en rolig upplevelse och inte för att de vuxna vill göra en viss vandring. Målet med våra vandringar är alltid att barnen ska vilja gå ut igen. Om det innebär att vi går två kilometer en gång så är det helt okej. Det är så lätt att fasta i avstånd men med barn är det bara att inse att det är upplevelsen på vandringen och inte hur långt man kommer som är det viktiga. Sen går vi heller inte flera långa vandringen i rad. Går vi långt en dag, går vi en kort tur (eller inte alls) dagen efter.

Ju mer man sen vandra med barnen desto mer lär man sig vad de klarar av och tycker är kul och då är det bara att fortsätta.

Nu börjar vår minsta bli så stor att vi inte kommer att bära han hela tiden (han är 2,5 år) så vi får se hur det går att vandra med han. Jag tror absolut att han klarar vandringarna (som anpassas efter han) men han kan också utan problem stå och undersöka stenar en längre tid så vi får testa oss fram och i år så har vi möjlighet att bära han i bärstolen när det behövs.

72F7CD84-9BC8-4E9A-994A-6E2A2CB47572 Killen som kan utforska allt.

Men några småtips kring att vandra med barn:

  • Börja med en liten utflykt. Planera inte för flerdagarsvandringar som första vandring, det kanske funkar men risken är att ingen vill gå ut igen. Det är bättre att gå i närområdet så att alla får känna hur det är och de vuxna kan lära sig hur barnen är och vad som funkar.
  • Alla barn är olika. Det märks även på våra två som är syskon och där vi gjort samma saker. Vår stora är än så länge mer villig att vandra än vår yngsta när de var i samma ålder. Även om jag är övertygad om att de flesta barn klarar mer än vad vuxna tror ska man inte gå efter vad något annat barn klarar av eller inte klarar av.
  • Ät i tid och mellanmål. Det är ingen bra ide att börja fixa med mat (eller vänta med att äta den medhavda maten) tills det är för sent. Ät innan alla blir hungriga så blir det roligare. Små mellanmål är bra att ha lättillgängligt och att ha lite extra. Några russin (eller vad barnen tycker om) kan var det som göra att den sista biten blir okej och inte katastrof.
  • Mutor är tillåtet! Barn kommer att bli trötta någon gång och vilja sitta ner och vila eller göra något helt annat. Ibland är det helt okej men är det en kort bit kvar till en rastplats eller det är en kort bit kvar på vandringen så är det kanske bättre för alla om barnen kan fortsätta gå. Då brukar små mutor funka, ”hitta fem kottar så får du en kaka” (funkar bäst om det inte är enbart gran eller tallskog), ”gå till nästa markering så äter vi lite russin” eller något liknande.
  • Hitta på olika lekar ni kan göra på vägen. Naturbingo som förberetts innan, hitta fem olika saker som är hårda eller våra barns favorit (funkar när man är still): naturmemory.
  • Egen ryggsäck. Vi har låtit våra ha små ryggsäckar sen de började gå själv. En anledning är för att de ska lära sig att bära och ju äldre de blir desto mer kan de bära. Nu har Lea sin vattenflaska, nåt ätbart och kanske lite kläder. Elias har ännu lättare. Nu hör ryggsäcken till och båda barnen tycker att den ska med.

Men oavsett så är det viktigaste att ni kommer ut. Gör det som funkar för era barn. Är det en tur till skogen bakom området är det jättebra och barnen kommer tycka det är tillräckligt. Glöm inte något ätbart för då är utflykten/vandringen komplett

Slalom

När vi bestämde oss för att bo en månad i Tänndalen så sa vi tidigt att vi skulle låta Lea gå i skidskola under tiden vi var här. Lea testade slalom förra året och tyckte det var kul. Båda jag och Thomas åker skidor men vi kände att det är bättre att Lea får lära sig av någon som kan det grundligt. Vår andra vecka här gick Lea i skidskola i fem dagar och vilken utvecklingskurva! Jag är så imponerad av henne och det var en bra skidskola, både lärare och upplägg. Det var tre barn i gruppen och de var ganska jämna, både vad de kunde innan skidskolan samt hur de utvecklades. Vi åkte med Lea i sele i barnbacken innan skidskolan och när veckan var slut åkte hon själv i röda backar.

4F4232D4-BB85-4413-9406-CFBA47E10EE4 Lea i full fart från toppen

Även jag har åkt lite slalom och i början var det väldigt osäkra ben men det blev bättre. Jag åkte slalom när jag var yngre men bytte till snowboard när jag var 12-13 år. Detta åkte jag fram till trafikolyckan när jag slutade helt. Det kändes och känns fortfarande lite osäkert att åka snowboard med nacken, ramlar jag så känns det som att risken är stor att jag kommer känna av den. Även om det lockar att testa någon gång och all utrustning står och väntar. En dag ska jag testa igen. Egentligen så borde det inte var något problem men ändå så tvekar jag. Några år innan Lea föddes så åkte jag slalom 1-2 gånger per år men har inte stått på skidor sen dess.

Även Elias fick testa att stå på skidor. Mest för vi tyckte att han också skulle få göra någonting och inte bara stå och kolla på. Första dagen var han lite tveksam men sen blev det kul. På slutet stod han på skidorna och vi hade sele på honom. Sista dagen åkte han i ett litet hopp i barnbacken tillsammans med Thomas och skrattade hela tiden.

377471E9-2543-4671-8A7B-2C283FF11C1D Elias kollar in barnbacken

Även om jag fortfarande tycker längdskidor är roligare så ser jag glädjen för barnen och vilken enkel familjeaktivitet detta är. Om två år är nog Elias där Lea är nu och då kan vi åka tillsammans. Det är något jag ser fram emot! För oss var det helt rätt beslut att låta Lea gå i skidskola och hon kommer definitivt att göra det fler gånger. Nu har vi ställt undan utrustningen för denna säsong och längtar redan till nästa!

E96A4336-8161-4635-9156-38FA584986C1 Nya favoritstället för barnen

Vårt stora äventyr

Allt började med att jag åkte på en konferens till Åre i mars förra året och längtan till fjällvärlden växte. Vad jag kände att det var ju sådär jag ville bo. Men vi har vårt liv norr om Stockholm och trivs ju egentligen väldigt bra där. Vi både trivs på jobbet och barnen har det bra med förskola och kompisar. Så någon riktig flytt är inte aktuellt men vi kunde göra ett riktigt äventyr. Så i september bestämde vi oss och fyra veckor i mars ska vi bo i ett hus i Tänndalen. Vi är tyvärr inne på vår sista vecka och vad vi alla har trivts här uppe. Det är första gången någon av oss är här vintertid och det är helt magiskt.

7EDA45CA-D6E9-445A-B7E5-EC1950DFE46A Utsikt från huset

Vi har både flexibla arbeten så det funkar för oss att vara borta i fyra veckor (föräldraledighet och komptid som används) vilket såklart är tacksamt. Det funkar ju inte för alla men för oss funkar det och vi kände att vi vill passa på att göra sådana här saker innan vi hamnar i skolpliktsvärlden. Det bästa jag vet är att vara tillsammans med familjen och att få göra det i denna miljö är underbart.

Dagarna varvas med att åka längdskidor, slalom, skoter, leka i snön och bara vara tillsammans. Det har varit rejäla utvecklingskurvor för främst vår äldsta under denna tid och det är så häftigt att se. Vi har låtit vädret bestämma och inte haft allt för många tider att passa.

E760E6B0-1E5A-476D-A325-887ECBB254A1 En av dagarna på fjället

Livet är just nu underbart och med tanke på hur det är ute i samhället nu så känns vår lilla bubbla här uppe lugn. Vi åkte upp hit innan det blev så illa som det blev och vi har följt alla rekommendationer som sagts. De sociala kontakterna vi har här uppe är nästa enbart utomhus vilket känns helt rätt just nu. Några dagar till njuter vi av vår drömvärld i detta vinterlandskap.