Jag tycker inte att det ska vara krångligt att vandra med barn. Det mesta går att anpassa så att barnen kan hänga på och tycka det är roligt. Sen tror jag också att barn överlag klara mer än vad många tror. Men det beror ju självklart på barnen och hur vana de är att promenera överlag. Våra är väldigt vana vid att gå överallt och Lea gick förra sommaren cirka 10 km på en dag, då var hon 3,5 år. Klart det tog längre tid än om en vuxen hade gått men samtidigt så är det inte tiden som är det viktiga när man vandrar med barn. Vi har också lärt oss att hon ”klagar” som mest den första kilometern och sen är det sällan problem. Någon extra paus och lite snacks och lite lekar på vägen så är det sällan några sura miner. Men det är också viktigt att lyssna av barnen och få en känsla av hur de klarar att vandra. Om ett barn sällan går naturligt i vardagen tror jag inte att det är någon bra ide att gå långa vandringar på semestern. Men den logiken är samma på vuxna, allt blir roligare och en bättre upplevelse om man är förberedd.
Bilder från Leas hittils längsta vandring. Det blir alltid roligare om man hittar ett träd att klättra i och när det finns vatten att utforska!
Det är också viktigt att göra vandringarna för att barnen ska tycka det är en rolig upplevelse och inte för att de vuxna vill göra en viss vandring. Målet med våra vandringar är alltid att barnen ska vilja gå ut igen. Om det innebär att vi går två kilometer en gång så är det helt okej. Det är så lätt att fasta i avstånd men med barn är det bara att inse att det är upplevelsen på vandringen och inte hur långt man kommer som är det viktiga. Sen går vi heller inte flera långa vandringen i rad. Går vi långt en dag, går vi en kort tur (eller inte alls) dagen efter.
Ju mer man sen vandra med barnen desto mer lär man sig vad de klarar av och tycker är kul och då är det bara att fortsätta.
Nu börjar vår minsta bli så stor att vi inte kommer att bära han hela tiden (han är 2,5 år) så vi får se hur det går att vandra med han. Jag tror absolut att han klarar vandringarna (som anpassas efter han) men han kan också utan problem stå och undersöka stenar en längre tid så vi får testa oss fram och i år så har vi möjlighet att bära han i bärstolen när det behövs.
Killen som kan utforska allt.
Men några småtips kring att vandra med barn:
- Börja med en liten utflykt. Planera inte för flerdagarsvandringar som första vandring, det kanske funkar men risken är att ingen vill gå ut igen. Det är bättre att gå i närområdet så att alla får känna hur det är och de vuxna kan lära sig hur barnen är och vad som funkar.
- Alla barn är olika. Det märks även på våra två som är syskon och där vi gjort samma saker. Vår stora är än så länge mer villig att vandra än vår yngsta när de var i samma ålder. Även om jag är övertygad om att de flesta barn klarar mer än vad vuxna tror ska man inte gå efter vad något annat barn klarar av eller inte klarar av.
- Ät i tid och mellanmål. Det är ingen bra ide att börja fixa med mat (eller vänta med att äta den medhavda maten) tills det är för sent. Ät innan alla blir hungriga så blir det roligare. Små mellanmål är bra att ha lättillgängligt och att ha lite extra. Några russin (eller vad barnen tycker om) kan var det som göra att den sista biten blir okej och inte katastrof.
- Mutor är tillåtet! Barn kommer att bli trötta någon gång och vilja sitta ner och vila eller göra något helt annat. Ibland är det helt okej men är det en kort bit kvar till en rastplats eller det är en kort bit kvar på vandringen så är det kanske bättre för alla om barnen kan fortsätta gå. Då brukar små mutor funka, ”hitta fem kottar så får du en kaka” (funkar bäst om det inte är enbart gran eller tallskog), ”gå till nästa markering så äter vi lite russin” eller något liknande.
- Hitta på olika lekar ni kan göra på vägen. Naturbingo som förberetts innan, hitta fem olika saker som är hårda eller våra barns favorit (funkar när man är still): naturmemory.
- Egen ryggsäck. Vi har låtit våra ha små ryggsäckar sen de började gå själv. En anledning är för att de ska lära sig att bära och ju äldre de blir desto mer kan de bära. Nu har Lea sin vattenflaska, nåt ätbart och kanske lite kläder. Elias har ännu lättare. Nu hör ryggsäcken till och båda barnen tycker att den ska med.
Men oavsett så är det viktigaste att ni kommer ut. Gör det som funkar för era barn. Är det en tur till skogen bakom området är det jättebra och barnen kommer tycka det är tillräckligt. Glöm inte något ätbart för då är utflykten/vandringen komplett
