Mysig helg

Jag har haft en härlig helg med mycket mys med min familj. Exakt det jag behöver nu när jag börjat jobba efter föräldraledigheten. Hade lördagsmorgonmys med Lea så Thomas fick sova ut. Efter två jobbdagar där jag inte träffar Lea alls så går jag gärna upp med henne. Lea vaknar inte så tidigt heller så det är helt okej. Sen åkte jag själv in till Odenplan och mötte upp en kompis och åt lunch. Jag brukar inte åka iväg själv utan Lea men hon hade det mycket roligare hemma och jag borde blir bättre på att hitta på saker själv. Även om jag inte känner något stort behov av de egentligen.

image1 (3) En stolt Lea med egen väska på väg till simhallen med pappa

Idag hade vi badhuspremiär för Lea. Vi har gått på babysim med henne vilket hon har älskat. Eller vi började gå på babysim redan i våras när hon precis hade blivit tre månader. Första gången gick bra men på de efterföljande gångerna var hon bara ledsen, troligtvis var det lite för mycket folk. Så vi fick spara de fem gångerna hon hade kvar och gå en kurs på hösten istället. Då gick det mycket bättre och hon älskade det hela tiden! Så kul.

Men idag gjorde vi premiär på ett riktigt badhus. Vi åkte till Sollentuna simhall, vi var inte ensamma där men det gick bra ändå. Hon tyckte inte om duscharna eller omklädningsrummen och efter lite osäkerhet i början så gick badandet hur bra som helst. Hon tyckte bäst om ruschkanorna, ingen förvåning där eftersom hon älskar det annars också. En riktig kul dag som vi kommer göra om.

Känns sån skillnad när jag är på jobbet och när jag är hemma på hur nacken känns. Blir stillasittande och spänner mig en del (tror det är på grund av att jag tycker det är kallt) när jag är på jobbet vilket gör att jag får ont i nacken. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att förhindra det heller. Imorgon ska jag starta dagen med att yoga som både hjälper mot det onda och är skönt. Vi har avslutat söndagen på bästa sätt med te, frukt och choklad i soffan med tända ljus. Nu är jag redo för en ny vecka som inleds med en ledig dag 🙂

image2 (3) Söndagsmys

Hejja mig!

Ibland lönar det sig att lyssna på kroppen, eller egentligen lönar det sig jämt. Men det är jag dålig på även om jag har blivit bättre. I måndags på jobbet så var det nog inget som var riktigt bra. Smärta i nacke och spänningshuvudvärk och de värktabletter jag hade med mig till jobbet hjälpte inte. Framåt eftermiddagen så kände jag att det inte gick längre och jag hade tur att vi var tre som jobbade den dagen (två är minimum som vi måste vara) så det gjorde inget om jag gick hem. T slutade jobbet tidigare än jag och han kunde hämta mig på vägen hem. Det blev en kväll i soffan med vila och lite starkare värktabletter så släppte det mesta av smärtan på kvällen. Dagen efter gick jag till jobbet igen och det kändes bättre. Så skönt att jag faktiskt lyssnade på hur jag mådde, bara att jobba vidare på det och hoppas jag blir ännu bättre på det i framtiden.

Nu är jag ledig i tre dagar innan jag jobbar helgen och dessa dagar lägger jag in mycket vila, en del träning och idag väntar en lunch med min bror och yngsta brorson och ikväll troligtvis en middag ute med T. En bra dag helt enkelt!

Apropå träning så sprang jag mitt första distanspass för året igår, tidigare jag bara sprungit intervaller. Det gick så himla bra och var jätteskönt! Det blev 40 min vid vattnet i Solna/Sundbyberg i lugnt tempo, fokus på passet var distansen och inte tempot så jag tog det väldigt lugnt. Men jag sprang hela vägen, något jag aldrig gjort förut. Då har jag alltid gått ibland. Väldigt lite smärta och inga symtomer, väldigt nöjd! Härligt när träning ger resultat!

Lyssna på kroppen och våga träna trots whiplashen är viktiga ingredienser för att bra liv, det ger resultat även om det är en bit kvar.

Att vilja

När jag vill en sak och kroppen en annan, vem ska vinna? Oftast blir det en kompromiss, där jag gör det jag vill så länge inte kroppen kommer att lida för det allt för länge. Detta innebär att jag, väldigt länge, kan göra det jag gjorde förut och det som alla andra gör. Detta är självklar väldigt skönt, att livet är nästan som innan olyckan. Men samtidigt lite jobbigt, hur länge ska jag kämpa så det inte märks att jag mår dåligt? Hur mycket, eller hur länge, vågar jag gå emot kroppen? Ibland gör jag det för ofta, eller för länge. Att inte inse att det är okej att visa att jag kanske mår dåligt, eller i alla fall sämre än jag skulle vilja.

Nu menar jag inte att mår dåligt jämt, men en dag är aldrig helt smärt- eller symptomfri. Egentligen är det inget jag eftersträvar, inte för att jag inte vill det. Tvärtom! Det skulle vara det bästa men just nu tror jag inte det är ett troligt scenario. Däremot eftersträvar jag att jag ska bli bättre och jag blir bättre! Men vissa dagar vill jag bara kämpa lite mindre, att tillåta mig att må lite sämre. Även om jag inte är sjuk på det sättet som många förstår, som att ha feber eller en förkylning, så mår jag ibland sämre och då måste jag bli bättre att tillåta mig att vara så. Fast på det stora hela så mår jag bättre nu än för ett år sen och det är det som betyder något.

2015-02-20 13.01.31 En sån dag där mycket var väldigt bra! En halvdag i slalombacken för nån vecka sen.

Yasuragi och var försiktiga i jultrafiken

Ett dygn på spa var så välbehövligt efter några veckor där jag har mått mindre bra. Vet inte riktigt vad som har gjort att jag har mått sämre men har varit väldigt trött och haft ont. Hoppas det bara är något tillfälligt och att det blir bättre snart. Jag har fått till lite längre ledigheter nu över jul och nyår även utan semester, fördelen med att jobba skift. Men jag längtar så till den 17 januari då vi åker på en tvåveckors resa till Karibien, vår bröllopsresa 🙂

Vistelsen på Yasuragi var min 30-års present från T. Det var helt underbart! Jag har varit där förut men det är lika härligt varje gång. Vi hade en tidig incheckning vilket gjorde att vi kunde komma från 10:30 på fredagen. Vi var där fredag-lördag och det märktes att det var en fredag för det var ganska lite folk och det var jätteskönt att det var lite lugnare. Mycket bad, lite simning och att bara vara. Precis som det ska vara. Vi hade även bokat in en bambumassage, otroligt skönt och funkade bra även med nacken. En trevlig middag och en härlig förmiddag fick vi också innan vi checkade ut. Bästa presenten som inte kunde komma lägligare. Jag behövde få vila och inte göra någonting. Det löser inte allt men det hjälpte.

Utvilade men ändå lite trötta efter ett helt fantastiskt dygn tog vi oss an julhetsen på Bromma Blocks och handlade det sista. Mycket folk men det gick ändå ganska bra. Igår var vi barnvakt till A på dagen innan båda jag och T jobbade. På julaftonsmorgon åker vi hem till Borlänge för några dagars julledighet med nära och kära. Så som det ska vara.

image (4)

Kör försiktigt om ni ska ut i trafiken, det viktigaste är att komma fram. Det är bättre att komma fram sent. Alla vill komma fram till sina julfiranden så tänkt på varandra, håll avstånd och låt resan ta lite extra tid. Att du har bråttom kommer aldrig vara värt risken att råka ut för en olycka. Så bråttom har du inte.

 

Äntligen december

Vad härligt att det är december! Jag som älskar jul och allt som hör till har ju längtat sen förra julen 🙂 Julpyntat har vi redan gjort, i år gjorde vi det väldigt tidigt på grund av att vi jobbade så mycket fram till första advent. Lite julbak gjorde vi i måndags med pepparkakor, lussekatter och saffransbullar. Vi har även varit till underbara Ulriksdals Slottsträdgård och inhandlat julblommor som vi fixade till hemma.

imageimage

Nu saknas bara snön som jag hoppas kommer snart. Idag gick vi i Gamla stan och julmarknaden där, den är ju alltid mysig men lite fel kändes det när det regnade… Allt blir mysigare med snö och framför allt blir det så mycket ljusare. När jag går till jobbet så är det nattsvart, lite trist! Men det är skönt ändå, jag tror absolut att jag mår bättre när jag rör på mig. När jag ska sitta på jobbet i tolv timmar är det skönt att börja dagen på ett bra sätt för att underlätta för nacken. Nu befinner vi oss i Linköping och hälsar på vänner, vi ska även träffa en kusin och hennes sambo och fika. Det är en härlig helg har vi framför oss!

Tunnelloppet

Förra lördagen, 22 november, sprang jag tunnelloppet. Ett 10 km lopp i Norra länken innan den öppnades för trafik. Ett riktigt roligt lopp med väldigt många deltagare, jag tror att det var det största 10 km loppet i Europa! Både jag och T sprang samt min mamma och styvpappa. Jag hade bestämt mig innan, tillsammans med min coach från Lofsangruppen, att jag skulle ta det lugnt och inte ha något tidsmål. Detta gjorde jag också, även om jag efteråt var lite besviken på tiden. Svårt att ställa om från att ofta ha tidsmål med löpning till att springa lugnt och försöka minimera smärta och symtom från nacken.

Men huvudsaken var att jag hade skoj, vilket jag hade. Smärt- och symtomfri var jag inte, vilket jag inte hade räknat med heller. Men det var hanterbart hela loppet. Det var ett roligt lopp där sträckan till stor del var i tunneln, förutom start och mål och en liten vända vid 5 km. Tunneln har flera konstverk med olika teman och för loppet hade de gjort extra saker som lasershow, det var även musikunderhållning. Det var ju som sagt väldigt många löpare, över 42 000 var anmälda, men jag stördes inte av att det var mycket folk. Säkert för att jag tog det ganska lugnt. Alla deltagare hade fått reflexvästar och handskar som vi skulle ha på oss så var man än kollade var det ett hav av gula västar. Det var ett roligt lopp och jag blev påmind om hur kul och inspirerande det är att springa lopp. Målet nu är att fortsätta träna smart och förebyggande så jag även nästa år kan springa något lopp. Förhoppningen är att jag då vågar springa snabbare men det viktigaste är att kroppen och speciellt nacken känns bra.

Men tunnelloppet var en häftig upplevelse och jag är glad att jag genomförde det! Nu återstår att se hur jag tycker det är att åka i tunneln med bil.

 

image

 

image (2)

 

image (3)

 

En sån där dag

Trött räcker inte alltid till att beskriva hur jag känner. Detta har varit en vecka med massor av jobb och tyvärr så är det en jobbhelg också. Det har inte bara varit operativa 12-timmars pass utan även lite utbildningar och funktionsdagar men jag har varit tvungen att vara på jobbet några timmar iallafall och ibland räcker det. Idag hade jag bara en två-timmars utbildning och åkte sen hem och skulle fixa alla dessa saker jag hade på min att-göra-lista och träna.

Det blev inte riktigt så… Många av sakerna jag skulle ha gjort idag är fortfarande ogjorda. Jag vet ju att det inte gör någonting, inget av sakerna var superviktiga men ändå. Jag hade tänkt att göra det och jag ville göra det och att då inse att jag inte kunde göra det idag är jobbigt. Kroppen sa nej. Ett halverat träningspass fick jag till och lite småsaker orkade jag efter att jag sovit/vilat i tre timmar. Nu hoppas jag bara att jobbhelgen går bra och snabbt. Nästa veckan är betydligt lugnare med bara ett jobbpass och sen blir det en helg i Borlänge.

Nu ska jag njuta av fredagskvällen med T 🙂 Det jag inte kunde göra idag hinner jag göra en annan dag. Det finns viktigare saker i livet.

pumpa

Höst, vardag och träningsverk

Det är en härlig höst vi har och vardagen rullar på. Nacken har efter ett antal besök hos kiropraktorn börjat återgå till något normaltillstånd, ett tillstånd som tyvärr inte betyder att den är helt bra men den gör inte så väldigt ont hela tiden iallafall. Vardagsmotionen som cyklingen till och från jobbet har gett har fått blivit promenader till jobbet istället, det kändes inte helt okej att cykla när jag nästan inte kunde vrida på huvudet. Men promenader till jobbet är skönt det med!

Det jobbiga med allt runt olyckan och skadorna som följde är allt pappersarbete som hör till. Just nu är det en massa frågor och intyg som fixas till advokaten som hjälper oss mot försäkringsbolaget. Nu ska vi upp i trafikskadenämden så får vi se vad som händer.

Förra helgen spenderade vi i sommarstugan och det var jätteskönt. Plockade svamp, tränade och bara gjorde ingenting. En dag åkte vi iväg för att tillsammans med delar av min mans släkt och några av deras vänner laga en tre-rätters middag i skogen över öppen eld. En helt ny upplevelse som var riktigt skoj! Alla hade fått olika rätter som man skulle ha handlat till och en lagade vi maten ute i skogen. Två olika soppor till förrät, två olika paellor till huvudrätt och sen fruktspett med kolasås till efterrätt. Till det tillkom också till kakor och kaffe. Vädret var på vår sida med strålande sol. En fantastisk höstdag!

I veckan har jag haft en förkylning i kroppen som tyvärr gör att jag har mer problen med nacken. Kroppen orkar inte riktigt ta två fighter samtidigt som läkarna uttryckt det. Dålig sömn, mer smärta och symtomer 🙁 Men det går åt rätt håll så det känns bra.

Träningsverken då, jag har börjat med en PT-tjänst online som jag hittills är väldigt nöjd med. Igår var det dags för ett utfallspass och det känns idag 🙂 Berättar mer om det en annan gång för nu ska vi iväg och möta upp några vänner för en (troligtvis) sista cykelutflykt. Planen är en picnic vid Drottningholm.

Rhodos

Nacken har krånglat rejält senaste veckorna och det är så jobbigt. Även om det går åt rätt håll hela tiden så har jag inte energi nog för att gå flera steg tillbaka. Jag kan acceptera att nacken inte är helt hundra men inte att den blir sämre helt plötsligt utan att jag förstår varför.

Fick en akuttid hos en kiropraktor (inte samma jag har gått till då hon inte hade några lediga tider men till en annan på samma ställe) och har nu gått hos honom tre gånger och det har hjälpt. Den är fortfarande inte helt hundra men den är bra mycket bättre än för några veckor sedan. För någon dag sen så kunde jag tvätta håret utan att det gjorde ont så det känns bra. Jag hoppas att det bara var något tillfälligt som gjorde att nacken blev värre och att det inte händer igen.

Nu befinner jag mig på Rhodos och bara har det bra. Solar, badar och äter gott. Träningen får vi också till, tidigt på morgonen då det inte är för varmt. Vi är här för att fira min mammas 60-års dag så även min bror med familj är här. En riktig härlig resa med en massa bra energi. Precis det jag behöver!

Några dagar kvar av resan och då ska jag bara njuta och ladda energi. Jag hoppas det räcker för att orka med hösten och jag hoppas att nacken bara blir bättre, gärna helt bra men det är nog för mycket begärt. Men jag är glad för det lilla, nåt mer kräver jag inte just nu.

När sjukvården inte kan hjälpa

Det jobbiga när jag vill och i mitt tycke behöver hjälp och inte får det. Gjorde ett försök att gå till min vårdcentral för någon vecka sen, dels för att se om det finns någon mer hjälp att få och för att få ut lite mer värktabletter på recept (som jag egentligen inte vill ta men måste ibland).  Läkaren där var helt okej men kunde inte göra så mycket men han skickade en remiss till smärt rehab (som jag gick ett rehab program förra hösten hos) för att se om de har några idéer.

I fredags ringde läkaren och hade fått svar på remissen, det enda den remissen åstadkom var att jag tappade ännu mer förtroende på vad svensk sjukvård kan göra när en skada och ett tillstånd blir varaktigt. Svaret är tyvärr ingenting. De sa att de inte kunde göra någonting utan att jag skulle se över min jobbsituation och kanske prova på yoga. Att de har synpunkter på min jobbsituation kan jag till viss mån förstå. Att jag jobbar 12 timmars pass är kanske inte ultimat men samtidigt så är jag inte säker på att det skulle fungera så bra att jobba fem dagar i veckan heller (nu jobbar jag i snitt 3 dagar i veckan). Men situation har blivit bättre på jobbet sedan jag gick rehab- programmet främst genom att vi nu är fler på funktionen vilket gör det lättare att få till scheman och att ta raster under dagen.

Att en specialistklinik på ett universitetsjukhus ens kan föreslå yoga som ett svar på en remiss är för mig bara skrämmande. Att ge det som en rekommendation och ett komplement, absolut. Men inte som ett svar på en remiss. Jag har börjat inse och accepterat att sjukvården inte kan göra så mycket även om jag inte har gett upp än utan letar vidare efter hjälp samtidigt som jag försöker bli bättre på egen hand.

Sjukvården var jättebra i akutskedet, men sen har den inte fungerat. Att läkare säger att vi inte kan hjälpa dig är för mig väldigt konstigt, året är 2014, något borde gå att göra. Om inte annat så kommer jag kämpa vidare. Jag är 30 år gammal, jag ska inte behöva ha ont dagligen och jag ska inte behöva byta jobb eller gå ner i arbetstid.  Jag ska bli bättre och jag tycker att jag borde få hjälp att bli bättre.