Nu har det gått sådär lång tid som jag hade hoppats att det inte skulle göra. Men livet kom emellan och bloggen blev inte högprioriterad och det är ju egentligen ett gott tecken då jag startade bloggen för att dela med mig av resan efter trafikolyckan och då jag senaste åren mått bra så blir det inte lika angeläget om att skriva om just det. Men det finns mycket annat jag kan skriva om och jag tycker om det så nu gör jag ett nytt försök att få till det lite mer regelbundet.
Mycket har hänt sen sist och nu har vi en 4-åring i huset och lillebror om jag tycker nyss föddes fyllde två år förra veckan. Helt galet. Sen i höstas går båda barnen på förskolan och både jag och Thomas jobbar. Den enkelheten till rörelse som det blir när man är föräldraledig har vi inte i denna vardag men vi tar tillvara på helgerna och de gånger vi kan hämta lite tidigare än vanligt. De allt mer ljusa kvällarna tar vi tacksamt emot även om jag inte är beredd att släppa vintern än, eller vi ser gärna att snön kommer till Stockholm.

Lek i en ny lekpark i Vallentuna 

Vad gäller problemen efter trafikolyckan så har det gått så lång tid att det nu är ett normalläge. Vilket såklart inte är vad jag hoppas på men nu är det vardag och något jag får förhålla mig till. Jag går just nu inte regelbundet till sjukvården men med jämna mellanrum när behov finns så har jag kontakt med kiropraktor. Där kan jag få hjälp att ta bort den akuta smärtan när den uppstår. Annars handlar mycket om att underhålla och förebygga. Jag försöker stärka upp muskler runt omkring nacken för att avlasta så mycket som möjligt och just nu fungerar det. Det är fortfarande inte helt okej men det är vad det är och så länge vardagen med barn, familj och jobb fungerar så är jag glad och nöjd. Det är det viktigaste.