Som tur var är det bara vissa nätter och det blir färre… Jag har aldrig varit den som tar värktabletter även när det kan vara befogat men vissa dagar och nätter går inte att ta sig igenom utan de. Sömn och ett fungerande vardagsliv är mer värt än min ovilja att ta mediciner.

Mycket papper blir det. Papper från läkare, försäkringsbolag, Försäkringskassan och polisen för att nämna några. All den tid och energi jag lägger ner på detta skulle vara bättre att lägga på mitt tillfriskande. Men det är sånt som måste göras. Jag är glad över det hjälp jag får från min sambo, det hade varit mycket jobbigare att göra allt detta själv.

Det jobbiga när bakslagen kommer lite för ofta och med lite för många symtomer. Att hur jag mår går upp och ner har jag lärt mig att hantera, vissa dagar är bättre än andra. Det är när de dåliga dagarna kommer efter varandra och aldrig tar slut som det blir jobbigt. När jag inte längre kan relatera hur jag mår till någon särskild händelse som det blir extra jobbigt. Att det faktiskt bara är min kropp som säger stopp. Men jag vet att det blir bättre, överlag så mår jag ändå ganska bra. Med dessa jobbiga dagar är ibland för mycket.

Känslan av lycka och lättnad som fanns hos mig fram till i helgen var fantastik. Jag hade inte behövt äta värktabletter på en månad. Det om nåt betyder att jag mår bättre, att smärtan jag ändå har dagligen är på en sån nivå att den är hanterbar. Jag som aldrig åt värktabletter innan olyckan klarade sällan vardagen utan de i nästan ett år. Sen kom det berömda bakslaget. En middag på restaurang och en konsert räckte för att jag skulle vakna mitt i natten och inte kunde somna om på grund av smärtan. De två senaste nätterna har jag sovit hela nätterna tack vare värktabletter. Men jag hoppas och tror att det var just ett bakslag, att jag snart kan sova utan de igen.