Mot Dalarna

Efter två jobbnätter är jag nu på väg till Dalarna. Det har gått bra att jobba och nu är jag ledig ganska många dagar så jag ska bara njuta. Thomas och Lea åkte upp redan i onsdags och direkt när de åkt efter lunch så tog jag en promenad i det fina vädret. Något jag märkt är viktigt när jag jobbar så stillasittande som jag gör är att inte slarva med promenaderna. Dels för att det är skönt men kanske viktigast för att det hjälper att inte få så ont i nacken. Att promenera och röra sig gör att blodcirkulationen blir bättre och med det så blir smärtan mindre. Sen att det var strålande sol och 5-6 minus grader gjorde ju inte promenaden sämre. En riktig härlig vinterdag!

IMG_7039

Vinterpromenad i Vallentuna

 

Nu blir det några dagar i Dalarna där vi planerar att åka långfärdsskridskor minst en dag. Vi hoppas på härligt väder. Nu ska jag sova på tåget hem och hoppas jag håller mig vaken ett tag ikväll också.

IMG_7135
Frukost nr 2 i väntan på tåget

Träna för livet

Jag har alltid tränat och tyckt att det har varit kul. Som yngre tränade jag diverse sporter med fokus på handboll och senare blev det löpning och klasser på Friskis & Svettis. När olyckan hände och problemen med nacken började … Continue reading

Första nattpasset

Nu är jag på väg hem från mitt första nattpass efter jag kom tillbaka till jobbet. Gick förvånansvärt bra och nu hoppas jag bara att återhämtningen går lika bra. Jag tycker egentligen inte om att jobba natt, speciellt efter olyckan, men det ingår så det är bara att göra det. Men det finns ju fördelar också. Igår kunde jag vara med Lea på öppna förskolan vilket alltid är lika kul! Hon har börjat prata mer och mer och pekar på saker, vi har lite svårt att förstå vad hon menar men det går framåt 😊

Nu ska jag leka och mysa lite med Lea innan jag somnar. Sen ska vi ner till Vallentuna centrum i eftermiddag, gå på café och handla lite. Lite lagom aktivitet efter ett nattpass.

 

Mysig helg

Jag har haft en härlig helg med mycket mys med min familj. Exakt det jag behöver nu när jag börjat jobba efter föräldraledigheten. Hade lördagsmorgonmys med Lea så Thomas fick sova ut. Efter två jobbdagar där jag inte träffar Lea alls så går jag gärna upp med henne. Lea vaknar inte så tidigt heller så det är helt okej. Sen åkte jag själv in till Odenplan och mötte upp en kompis och åt lunch. Jag brukar inte åka iväg själv utan Lea men hon hade det mycket roligare hemma och jag borde blir bättre på att hitta på saker själv. Även om jag inte känner något stort behov av de egentligen.

image1 (3) En stolt Lea med egen väska på väg till simhallen med pappa

Idag hade vi badhuspremiär för Lea. Vi har gått på babysim med henne vilket hon har älskat. Eller vi började gå på babysim redan i våras när hon precis hade blivit tre månader. Första gången gick bra men på de efterföljande gångerna var hon bara ledsen, troligtvis var det lite för mycket folk. Så vi fick spara de fem gångerna hon hade kvar och gå en kurs på hösten istället. Då gick det mycket bättre och hon älskade det hela tiden! Så kul.

Men idag gjorde vi premiär på ett riktigt badhus. Vi åkte till Sollentuna simhall, vi var inte ensamma där men det gick bra ändå. Hon tyckte inte om duscharna eller omklädningsrummen och efter lite osäkerhet i början så gick badandet hur bra som helst. Hon tyckte bäst om ruschkanorna, ingen förvåning där eftersom hon älskar det annars också. En riktig kul dag som vi kommer göra om.

Känns sån skillnad när jag är på jobbet och när jag är hemma på hur nacken känns. Blir stillasittande och spänner mig en del (tror det är på grund av att jag tycker det är kallt) när jag är på jobbet vilket gör att jag får ont i nacken. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att förhindra det heller. Imorgon ska jag starta dagen med att yoga som både hjälper mot det onda och är skönt. Vi har avslutat söndagen på bästa sätt med te, frukt och choklad i soffan med tända ljus. Nu är jag redo för en ny vecka som inleds med en ledig dag 🙂

image2 (3) Söndagsmys

Husägare

Nu har vi äntligen fått nycklarna till vårt hus! Som vi har väntat och längtat sen vi skrev kontrakt i mitten av maj. Men den 15 november var det dags för oss att få tillgång till huset och efter några dagar av målning och fix så gick flyttlasset den 18:e. Nu är vi Vallentuna-bor 😊 Känns jättebra!

img_6781

Lea utforskar sitt nya hem. 

 

Innan vi flyttade in så målade Thomas i Leas rum, hon fick två väggar med en aprikosfärg och två väggar behöll vi vita. Det blev jättebra! Vi fick även en leverans från Ikea med möbler, främst till Leas rum men också en hemnes-säng så våra gästar har någonstans att sova.

img_6786

Lea handlar på Ikea

 

Vi tog hjälp av en flyttfirma och det var ett väldigt bra beslut! Jag kan (ska) inte bära för tungt och mycket och en av oss behövde vara med Lea. Vi hade packat allt själva och även tagit med en del när vi ändå åkte till huset. Men det mesta tog flyttfirman. Jag och Lea höll oss borta med att äta frukost en en vän och hennes lilla son och sen åt vi lunch med två kollegor till mig. Lite dåligt samvete hade jag som lämnade allt till Thomas men jag tror vi mest hade varit i vägen.

Nu har vi bott i huset i drygt en vecka och vi känner oss som hemma och trivdes direkt. Det fattas lite möbler och en del kartonger står ouppackackade men vi stressar inte. Vi har även hunnit med att pynta och fixa inför advent.

Snökaos och brunch

Vintern gjorde ett tidigt besök i Stockholm i år med ett snökaos som följd. Det var en väldigt jobbig barnvagnspromenad jag tog i onsdags. Om jag inte skulle på en föreläsning på vårt BVC om kost för småbarn hade jag inte gått utanför dörren och det hade nog varit det smarta. En promenad som vanligtvis tar 15 minuter tog 1,5 timme… Det var en trött mamma som kom hem. Det var inte det bästa för nacken heller att halka runt och mer släpa än gå med barnvagnen i snön men som tur var så var smärtan inget som höll i sig och det som märktes var att jag var väldigt trött på kvällen men dagen efter var det okej igen.

image2-2 Bild från en av de bättre plogade vägarna när första snön kom till Stockholm, 9 november

Allhelgonahelgen var vi till sommarstugan i skärgården och stängde den inför vintern. En härlig hösthelg som bjöd på finare väder än vi trodde och där lördagen inleddes med en lugnt löppass på 55 minuter. Året ut är målet med löpningen bara att bibehålla det jag har tränat upp.

image1-2Morgonlöpning på Vätö

Idag var jag, Thomas och Lea och käkade brunch. Så gott! Vi har pratat länge om att vi ska testa en brunchställe här i Solna, Asplund, men det har inte blivit av tidigare. Men nu när vi snart flyttar härifrån tyckte vi det var dags. Det var ett väldigt bra ställe som vi kommer gå tillbaka till. Lite annorlunda brunch men väldigt bra. Dessertbordet var det bästa jag ätit. Vi hade med oss egna pannkakor till Lea (utan salt) som hon åt och det gick väldigt bra. Mot slutet blev hon trött men hon charmade alla när hon gick runt (med hjälp) och vinkade. Sen blev det en promenad hem i soligt vinterväder.

image3

Årsdagen och desto roligare månadsdagar

IMAG2006När årsdagen av olyckan gick nästan obemärkt förbi så känns det som att livet har blivit så mycket mer än olyckan i sig. Livet går vidare och annat tar över och det är både skönt och roligt. Ett kvitto på att jag mår bra idag.

 

 

                                                        
Bild från olyckan den 27 oktober 2012

 

image1-1Desto roligare var dagen efter (28 oktober) då Lea blev 10 månader. Vår glada och alltid utforskande tjej har nu funnits hos oss i 10 månader. Helt galet vad tiden har gått fort och ändå är hon den mest självklara delen av våra liv.

 

Lea, 10 månader, bland äpplen vid Äppelfabriken.

 

Solen gjorde ett välkommet besök i veckan och barnvagnspromenaderna blev mycket skönare 🙂  Veckan har annars varit som de är för det mesta, varit på öppna förskolor och träffat vänner (och deras barn). Men jag klagar inte! Så härligt att vara hemma med Lea. Thomas var ledig i helgen och igår var vi till Drottningholm och tog en promenad. Härligt höstväder och vi var inte ensamma där. Försökte oss på några höstbilder men Lea ville sällan vara still men kul hade vi och nåt kort blev nog bra. Sen avslutade vi med ett besök på Äppelfabriken på Färingsö. Ett ställe som alltid är värt ett besök.

image2-1Träningen går framåt. När jag blev gravid och även efter förlossningen så har fokus varit att bygga upp och återbygga kroppen men nu har jag lite andra fokus. Jag vill springa längre och snabbare och försöker bygga upp kroppen så den blir ännu starkare. Dels för att orka med en snart 1-åring men också för att fortsätta hålla smärtan från nacken på en sån nivå att den inte blir en stor del i livet. Så igår startade jag dagen med en lugn jogg på 50 min runt Solna. Bra start på dagen 🙂

Länge sen…

Nu var det väldigt länge sen jag skrev nåt. Livet (eller rättare sagt ett nytt litet liv) kom emellan och har tagit vår tid och kärlek. Vår dotter (min man hade gissat rätt) som var beräknad till den 10 januari 2016 ville hellre komma till oss redan i december 2015 så den 28 ändrades våra liv totalt och det har varit den mest fantastiska resan sen dess. Förlossningen gick väldigt bra och otroligt snabbt. Jag tror inte ens barnmorskan hann kolla i journalen om mina nackproblem innan Lea föddes men det behövdes inte heller. Det enda som märktes från skadan var på BB när de ville kolla hur sent i graviditeten jag hade tagit vissa mediciner som kan gå påverka barnet så det ska övervakas extra när det väl är fött. Men jag hade slutat med de så fort jag fick veta att jag var gravid.

Nacken börjar tyvärr kännas mer och mer nu men fortfarande på en väldigt acceptabel nivå. Det är nog bara logiskt att den börjar kännas nu när Lea blir större. Det är tyngre att bära henne och nu gör jag det mer korta stunder vilket gör att jag inte använder bärselen lika ofta som jag gjorde när hon var yngre. Men jag försöker tänka på det och jag fortsätter träna för att hålla smärtan borta.

Annars består dagarna mest av att njuta och hänga med på Leas alla upptåg. Det är en väldigt glad och nyfiken tjej och dessa 10 månader (om några dagar iaf) har gått så fort och det har varit så underbart. Men jag tycker det är väldigt skönt och roligt att skriva här så nu dröjer det inte lika länge men kanske blir lite om min vardag som mamma varvat med nackproblematiken.

 

 

Bästa nyheterna

I maj fick jag och min man de bästa nyheterna! Vi väntade barn som beräknades till mitten av januari 🙂 En massa tankar och så mycket glädje och längtan. Jag trodde nog aldrig att nio månader kunde kännas så långa. En del tankar om hur jag skulle hantera graviditeten i första hand och sen att ta hand om ett litet barn med nackproblematiken. Vi läste på, pratade med barnmorska, sjukgymnast och läkare. Inga direkta svar men många med kroniska besvär blir bättre under graviditeten. Jag har inte fått någon bra förklaring till detta men det stämmer in på mig i alla fall. Så skönt! Jag har knappt haft ont i nacken sen några veckor in i graviditeten och än så länge fortsätter det så. Har hittills haft en väldigt lätt graviditet vilket jag är tacksam för.

Det börjar verkligen att närma sig och den lilla är beräknad 10 januari. Lite oroliga är vi båda hur allt ska gå när den lilla är född men på nåt sätt löser sig det. Vi längtar så och just nu går tiden både väldigt snabbt (hur ska vi hinna klart allt vi måste göra innan det är dags, som egentligen inte är så mycket) och väldigt sakta (kan det bara inte bli januari NU). Det kommer att bli en omställning, som det är för alla, och jag är helt säker på att vi kommer att fixa det tillsammans, jag och T.

Tre år sedan idag.

Olyckan filmades och visades i TV4as dokumentärserie 112 – på liv och död. (Vårsäsongen 20013, avsnitt 3)

Här ser ni inslaget. Jag har bara orkat sett inslaget en gång och jag är förvånad hur lite jag kommer ihåg från olycksplatsen. Det är också många aspekter som jag har andra minnen (felaktiga) av än vad det var i verkligheten.